Har Du märkt att det är färre.
Bara i Årjäng har det försvunnit flera flera hundra. Invandrare
Flyktingar.
De fortsätter att vara en obehaglig vagel i ögat på oss präktiga nordbor. Ungefär som tiggarna som envisas med att sitta kvar framför ICA å Konsum.
Det kom många. De bara vällde in. Visserligen bara en tjugondedel av det antal som Libanon, Uganda och andra drabbade länder fått. Men det är ju skillnad. Det är stor skillnad. Dessa länder därnere på kontinenten de är ju redan fattiga så där kan det väl inte spela så stor roll med någon miljon mer eller mindre.
Desto värre för oss nordbor som måste värna om vår rikedom.
Vi är ju så få oxå så det blir ett fasligt schå att verkligen hinna med och värna om alla våra ”rättigheter”.
Man måste ju förstå att vi vill vara ifred häroppe. Vad skulle vi leva på ifall vi inte finge utnyttja den Fattiga Tredje Världen. Det är ju de som hjälper oss överleva med sina obskyrt låga löner och bisarra levnadsvillkor. Det är väl ganska självklart egentligen. På nåt sätt måste jag ju finansiera min villa, min vovve, min båt, min motorcykel, min sommarstuga, mina fritidsaktiviteter, mina utlandsresor.
Ja – mina utlandsresor. Där hjälper jag ju de där utlänningarna. Jag köper en t-shirt av dem för tio kronor. Eller två eller tre. Å jag rullar runt i deras barer. Jag kan t o m ge en femma i dricks. Det är Mycke Pengar för dem det! Å det gör jag utan att skryta. Hur skulle utlänningarna kunna överleva om inte vi spenderade våra pengar på dem under våra semesterresor.
Men ingen tackar oss för det.
Då, för nåt år sen trodde jag faktiskt på Stefan Löfven. Lika som jag lite grand trodde på Fredrik Reinfeldt före honom. När vår Statsminister med tårar i ögonen sa att vi måste öppna våra gränser för de som har det svårast. För de som riskerat sina liv på en gummiflotte på Medelhavet, för de som nästan kvävts i en överfull lastbilscontainer. På nåt sätt tror jag fortfarande att Stefan trodde på det han sa, så politiker han är.
Sen vällde verkligheten in och vi hade inte beredskap. Det kom 50.000, det kom 100.000, det kom 150.000. det kom en tjugondedel av de flyktingar som befinner sig i Libanon. Det blev bara för mycket.
Plocka ihop traumatiska flykting-öden högt och lågt med rediga och byråkratiska svenska systemet och det blir lappskojs. Vissa vänner ställde visserligen opp. Kan bara nämna såna som Bert Karlsson, en man som man tidigare inte sett som någon större flykting-vän. Nu välkomnade han tusentals på tusentals med öppna armar i sitt hem.
Farbror Statsministern blev överkörd av verkligheten, ändrade totalt tonfall och helt plötsligt är Sverige ett av Europas mest rigida länder. Helt plötsligt ska vi ta emot INGEN. Helt plötsligt finns inga drunknings- eller kvävnings-öden, helt plötsligt är vi oss själva nog.
Trollen på näten och deras kompisar i verkligheten kan andas ut. De har fått rätt i sin propaganda. Detta kostar oss sexhundra miljoner om dagen säger man overifierat.
Men alla Troll gömmer sig inte. En del uttrycker sig välvårdat i media och när de möter mig och dig.
Vi Måste Kunna Ta Han d Om De Som Kommer säger de. Vi kan inte ta emot hur som helst utan att planera, utan att förbereda oss, utan att se till att det fungerar.
Allå, Allå alla Du som sagt så, som tänkt så.
Nu har vi snart sparkat ut alla överflödiga flyktingar. Nu har hjärtat
och magen vänt sig upp och ned efter alla tårögda avsked, nu har vi lämnat de skräckfyllda ögon som åker tillbaka till fattigdom, död och förtryck.
Nu kan vi börja om.
VAD GÖR VI NU DÅ.
Nu har vi verkligen inte för många flyktingar i vårt land. Det är alltså nu vi kan planera för en ny flyktingström.
VAD GÖR VI NU DÅ ………………
