Det är dax nu.
I måndax så började det. I måndax klockan 06.30 så avreste 195 år BISON emot Mässorna guldgula värld. Normalt skulle det varit ungdomarna, Säljare Susanne o Inköpare Caisa som skulle ha rest. Men krångel o sjukdomar gjorde att de gamla än en gång var äldst.
Februari – Stockholm 
Furniture Fair
Mars – Ljud/Ljus- o Bildmässa Oslo, lokal Mässa Köpcenter Töcksfors, Kulturskolekonf Östersund
April – Musikmesse Frankfurt
Mässor är fantastiskt roligt, tänk alla intressanta människor vi möter. Mässor är slitsamt. Första dagen är jobbigast och mest nervös. Du vet – där kommer vi fortfarande som en katt bland hermeliner. Efter alla alla år, jag gissar på att jag sen 1985 ställt ut på en bit över 100 mässor å utställningar så jag/vi borde ha vanan inne. Det jobbiga är alltså att han schäfen på BISON är så erbarmligt gniden.
När montergrannen seglar in en halvtimma före öppningstimmen och sprider ut en binge broschyrer i en färdig-stylad monter. Tvärs över mässgången står vi ganska glåmiga. Hela första dagen har varit fullspäckad, först köra 45 mil på vinterväglag, sedan trängas vid inlastningen med hundratals andra utställare (som tror att deras monter är viktigast!), leta opp ytan på 5,5x4m där vi ska knö in – precis allt.
Här börjar vi i ett helt tomt utrymme. Nån av oss börjar lägga golv, sedan är det dags för våra nya fina monterväggar inklusive belysning. Å sen kommer det allra jobbigaste. Du kan inte ana hur mycket som får plats i en minibuss Peugeot Boxer. Mycke mycke mer än 23kvm. Å allt allt är viktigt. Så stångas vi, bygger, möblerar å möblerar om. Men när vi efter nog mycket tjafs har kommit så långt att vi putsar bort dammet och lägger på duken där Mor Ingegerds hembakade kakor ska finnas – då är vi ändå, där i skymningen, riktigt nöjda – även denna gång. Det ser inte professionellt ut den här gången heller, men det är personligt. Här trivs dom – våra potentiella kunder. Vem kan konkurrera med våra hembakade kakor tänkta ifall vi skulle få ett oväntat besök
Sen går dagarna. Tisdag, Onsdag, Torsdag å Fredag från nio till arton. Kontinuerligt. Inte märkligt om man är mör på Lördan när det är Allmänhetens Dag. å vi ska svara på varför våra Notställ är tre gånger så dyra som tjingtjong-modellen som enbart trasslar ihop sig. eller svara på att det är hopfällbara scener/körtrappor det där som står längst fram i montern, – å nej jag kan inte svara på hur Du ska bruka detta för hemmabruk…
kanske som catwalk till sandlådan….???
Annars finns det mycke bordslampor, gräsmattor å klädborstar i råborstad aluminium…… (dvs Försvinn!!)
NEJ – jag menar inte det, menar bara att jag är trött.
Så blir det då klockan sjutton på lördags – em och Mässan förvandlas till en byggarbetsplats där inga minderåriga äger rätt att vistas och vi förutsätter att Du har Ditt workpass synligt för alla Mässpoliser.
Efter tre timmars rivande, duttande, packande, halv-emballerande så känner sig både bussen och vi nog så packade. Bara att tuta iväg de förtitvå milen till Högelian uti den månbelysta vinternatten.
Som extra lök på korven fick vi denna lördagsnatt köra med pyspunka på höger bakdäck. Punka som vi under lördagen inte lyckats finna nån verkstad kapabel att oss vara behjälpliga med.
Med högsta fromma böner samt kontinuerligt spanande efter fungerande olåsta “luft-skåp” bearbetade vi mil efter mil.
Kl 03.45 var det ett synnerligen belåtet manskap som parkerade å Högelian Station. Fortfarande med hekto luft kvar.
Filosoferande efter meningen med detta strul och strid.
När vi sovit ut så kommer vi bara ihåg alla goa kunder vi pratat med, alla leverantörer vi diskuterat med – ja t o m all allmänhet vi i smyg skrattat åt.
Nästa år finns vi med på Stockholm Furniture Fair.
Monter A31:01
Alldeles bredvid den trevlige dansken som sålde stylade stolar, serverade espressokaffe å vin (men åt helst Ingegerds kakor) å som under en vecka pratade en väldig massa ord som vi absolut inte begrep.
