Jag har mitt ursprung i Köla ifall nån orkat missa detta. Där säger vi lö vö. Här i Årjäng säger urinvånarna ”la ve”. Därborta i övriga Sverige säger dom visst stapla ved.
Jag är alltså uppväxt på en bonngård. Salig Far hade stora förväntningar på sin ende son. Som radikal kristen önskade han allra mest att Sonen skulle bli Missionär. Blev han inte det så skulle han bli Bonde å ta över lilla Östby gård. Skulle inte es det fungera så sa Pappa att då kan Du väl bli Professor.
Ingetdera dugde jag till. Den som inte duger till får välja ett jobb där man inte behöver nån utbildning. Typ Landshövding, Kommunalråd eller Företagare.
Det blev Företagare.
Pappa försökte alltså totalt förgäves att lära mig utseende på olika sorters sädeskorn – du vet korn, havre, råg o vete.
Han suckade djupt.
Men en sak följde med.
Jag var van å lö vö männas morfar spike stecker.
Frånsett ett år i Kiruna, ett halvår i Göteborg och ett o ett halvt år i lägenhet Årjäng har detta följt mig. Att elda med ved.
Alltså – jag startade ett företag, efter f:a Bryntes barnsjukdomar så föddes BISON PRODUKTER. När rörelsen stabiliiserats och flyttat från det privata sovrummet till egna lokaler var det alltså ”självklart” att där stod en vedpanna.
En såpass rejäl vedpanna så att när Åkare Morgan kom kliade han sig i nackhåret å muttra ”här får Ni lägga in ved på hösten å raka ut askan till vårdagjämningen”. Pannan är såpass rejäl att när den ramlar ihop så får vi endera riva en yttervägg eller bruka skärbrännare för att få ut den.
Alltså – såhär går det till i dagens moderna BISONprodukter.
När vintersolståndet är överståndet och några droppar januari-sol börjar
lysa så rycker det i ekorr-tarmen där på BISON. Följdaktligen, nu i tisdax var första skogsdagen för detta år. Inte på entreprenad utan vi mönstrar det manskap som för dagen är gångbart. Johan har försvunnit till sällare jaktmarker norr i Värmland så kvar att skicka till skogen fanns en 63-åring o en 67-åring. Käcka pojkar, åtminstone innan de börjar jobba. Framåt eftermiddagen är de så lagom käcka. Tanken är att de gör en skogsdag i veckan varje vårvintervecka som ä fri från mässor eller annat störande.
Vi åker till Snälla Thomas skog som vi ska varsamt röja å gallra uti. Vi hugger – med motorsåg – vi kapar och vi kvistar. å så brûschler vi. Fråga en Kölabo va det betyder. Slitsamt är det jalla fall för en 67-åring.
När vi tror att vi lagat tillreds uppåt hundra lösmeter så bockar vi och tackar för denna skogssäsong. Granne Bertil tar sin skotare och kör ut virket till en plats där timmerbilen kan frakta vidare till Högelians industriområde.
När sedan vårsolen gassar som allra bäst då börjar vi kapa tremetersstockarna två gånger, vi bänder opp bitarna på vedklyven och verkställer. Å nu på hemmaplan har vi även hjälp av Goaste Per. Staplar (lör vö) på specialutformade lastpallar och låter veden fortsätta torka i vårsolen några veckor innan Per truckar in den i vedförrådet.
Nu är det sommar och ingen uppvärmning behövs. Men när det surnar till framåt hösten är det dags. Då börjar vi – förstås – med att ta fram veden från förra säsongen (ekorrar ja), kör fram till pannrummet och laddar. Sedan går dagarna och ruljangsen som vanligt igen. Rätt som det är hör man att det skramlar i pannrummet, man förstår att Bruno eller Malin är där och fyrar. När det blir högvinter och 15 grader kallt då fyrar vi både morron middag och kväll. Å tänka sig, även på helgen ska det eldas!!
Varför i all världen allt detta slit???
Ja för miljön förstås, för energin och för alldeles egen ”gym-verksamhet”. Men även för ekonomin påstår han schäfen.
Han har en alldeles egen uträkning. Han räknar inte arbetstid, påstår att han inte anställer någon extra för detta arbete utan att det sköts inom ordinarie arbets-schema. Med den uträkningen så sparar BISON åtminstone 100kkr per år påstår han.
Utmana honom om Du törs.
Å så påstår han att vi är i skogen på Retreat. Du vet sån där tid då man får tänka ifred.
Visserligen måste man tänka sig noga för så att man inte sågar ben och armar etc. men onekligen – man pratar inte med nån när motorsågen surrar.
Då har man tid att fundera. Fundera på Spöket från Öster som gör att vi måste upprusta. Fundera på StövelTrumpen i Väster som får oss att bli mer än betänksamma. En kund till oss där i USA skriver såhär I am searching daily for truth and enlightenment and any signs of good and decency. Many here are gloomy and hopeless.
Därute i skogen, det knastrar i tjälen, några solstrålar letar sig ner, man är egentligen behagligt trött – då kan man fortsätta att filosfera – av det jag ser här tror jag ändå att Det Finns Hopp I En Hopplös Värld
