Jag lyssnade lite grand på riksdagsdebatten. De var oroande överens partierna. Ända från Jonas och Statsministern till de allra Blåaste.
De hade alla kommit på ett aktuellt ämne att “antura säj” över. Det lilla ordet O R O.
Tänk att ett så litet ord kan skapa en sån skräck så att det blir det viktigaste som Sveriges lagstiftande församling sysselsätter sig med.
Oro för krig och arbetslöshet, för terrorister o vargar, för bensinpriser å miljökatastrofer, för invandrare å för Donald Trump.
Och så framför allt för Putin o Ryssland – hur skulle stackars Försvarsmakten annars kunna få nog ökade anslag??
Jag grunnar en del på detta med O R O å Sveriges förståndigaste människors lösning på detta.
För mig är det hart när obegripligt att det är kloka människor som finner dessa absurda lösningar.
Lösningarna finner vi i Högre Stängsel, Större Fängelser å Kraftigare Lås.
Hur kan kloka människor ens försöka tro att vi kan låsa ute oron med att hiva de människor vi inte vill se, med att bygga en fejkad försvarsmur på Gotland, med att låsa in dumma människor. Kanske som i USA beväpna sig själv enligt andra tillägget i deras självständighetsförklaring.
Kan jag bli mindre orolig ifall jag kan skjuta någon, ifall jag kan låsa in någon, ifall jag kan låsa ute de allra fattigaste i vår värld.
Längst därinne måste Du hålla med mig att något är fel.
Eftersom lösningarna helt uppenbart inte fungerar så kanske vi ska gå tillbaka till grundfrågan. Vad tycker Jan, Stefan, Jimmie, Annie å Anna?
De stångar med att finna lösningar på den oerhörda oro som finns i vårt samhälle – det bästa av alla samhällen på jorden.
Men allååå där – nu börjar allt den här flåshurtigabloggen bli alltför moralistisk.
Elller….
Vi måste hysa berättigad oro för pedofiler, Isisar, rattfyllon å .. å… svärmor. kanske.
å inte ska vi nöja oss med å va Trumpen för att amerikanska folket är så total-manipulerat att de utser en katastrof till chef. Nej vi ska hysa oro!!!
Ändå….
Ändå tror jag att största oron har vi för oss själva. För mig personligen!
Mycket vad jag läser i sociala å andra medier är inte adekvat, mycket av vad topp-politikerna sa i plenisalen är inte adekvat.
Den speglar deras egen personliga oro. Min egen privata oro.
Jag vet inte vem jag är och vad jag gör. För säkerhets skull så skyndar jag mig – stressar – till föga nytta.
Det gör jag när jag springer med barnvagnen, när jag stressar till gymmet, när jag skyndar för att vila.
Detta är en verklighet för alltför många medelSvensnar i dagens Sverige. Tyvärr är det än mer gällande för de som är pinnhålet högre, de som “ska ta hand om oss”. Där gäller i än högre grad att prestera i stället för att leva.
Till vad nytta?
Och vilka signaler ger detta vårt svenska folk när – nästan – alla vill skärpa våra lagar. Strängare straff för de elakaste bovarna. Kanske är det befogat, kanske inte.
Men det tar inte bort den oro som gnager inne i mitt hjärta. Aldrig!
Tyvärr är det som med så mycket vi bestämmer. Svaret kan vara rätt – men den hör inte ihop med frågan.
OROn i vår Riksdag speglar tyvärr hela vårt samhälles själ och därmed är det garanterat att finner vi ingen annan lösning så trampar vi i en mycket destruktiv spiral
