Jag lever i ett ganska Frent samhälle. I ett Schizofrent samhälle. Ibland tycker jag att vi vistas i ett bipolärt samhälle oxå, men det kan vi reda ut nästa gång.
Det lilla Albanien utropade sig 1967 till världens första ateistiska stat. Det misslyckades.
Sverige har gått en annan mullvadsgrävande väg med hjälp av bland annat ”den store” Humanisten Christer Sturmark där såväl skolavslutningar i kyrkan som psalmsång blivit något oerhört farligt.
Vi ska va så likställda, jämställda, flata å likriktade. Riktigt lik…..
Självklart skaffar vi våra egna Gudar och våra egna altare som vi offrar på. Men det räknas inte ifall det heter Köpcenternas Köpcenter, Idolernas Idol eller bara Ernst.
Nu närmar vi oss JULEN och det är fantastiskt . Då kan vi ändå tänka oss att gå till Kyrkan. Kanske. Första Advent är det ju himla stämningsfullt och på Julnattsmässan så har dom oftast så vacker sång o musik…….
Fast vi tror ju inte på detta. Förstås. Att Jesus skulle va född av en orörd kvinna, att han skulle kunna gå på vatten som inte va fruset, att han var en GUD.
Men stämningsfullt är det.
Det är väldigt mycket annat som är viktigt o värdefullt på julen i vårt sekulära Sverige oxå.
Jultomten förstås. En hybrid av amerikanske Santa Claus som härstammar från en holländsk biskop på 300-talet och ”Julfadern” som symboliserar den store asa-guden Oden. Allt moderniserat och paketerat av Viktor Rydberg, Jenny Nyström, Walt Disney o Coca Cola. Jag föreslog en gång i min kyrka att vi skulle avskaffa tomten på barnens julavslutningar. Jag blev grundligen nedröstad. På finspråk kallas sådant för en käck ordning av synkretism.
Julbocken – åskguden Tor drogs av de två bockarna Tanngjostr och Tanngrisir
Julgranen – inne-granen är en sentida invandring från Tyskland medan ute-granen hade en magisk betydelse där den fanns som skydd mot onda makter i mörkret.
Julskinka – Särimner hette grisen som slaktades varje kväll i gamla Valhall och som varje morron därpå återuppstod livs levande
Så kan vi dissekrera våra traditioner ifall vi vill vara elaka. Vi kan se legenden om Lucia som rev ut sina ögon och skickade till sin fästman som hon inte ville gifta sig med, vi kan titta på Påskkärringar å Brasor, Påskägg å annat smått å gott som vi firar till minnet av Jesu död och uppståndelse.
Midsommar däremot har vi nog tolkat allt för vidlyftigt ibland. Midsommarstången är alls ingen gammal fallos-symbol. och ritual-dansen ”små grodorna” runt stången kan lika mycket hänga ihop med inmundigande av klart starka drycker.
Sån är alltså min schizofrena syn på vårt västerländska högtidsfirande. Att vi påstår oss med stolthet vara synnerligen sekulära, men att vi orkar inte hålla oss ifrån de religiösa traditionerna.
Kan nån vrida mig rätt i skallen, Tack
Jag vill ju oxå äta Ris a la Malta, läsa Julevangeliet å tända myckenhet med ljus i denna mörka tid.