Häromveckan var jag arg. Igen. Det är ju så onödigt. Blodtrycket går opp, skäggstråna kröker sig, jag stammar å jag snubblar på orden.
Till vad nytta?
Äntligen finns ändå En Människa därinne i Myndighetskolossen som vill redigera teorin till samklang med verkligheten.
Sven-Olof Sjödin på Arbetsförmedlingen i Årjäng har med starkt patos drivit frågan om att se till att svårplacerad arbetskraft får något vettigt att göra.
Med patos, envishet och entusiasm har han drivit snöbollen framför sig och nått målet – en konferens!!
Nu var det väl så att en Konferens ändå inte var slutmålet för S-O. Han var allt lite dämpad dagen efter “dom är duktiga å prata” sa han.
Dom var duktiga att prata! Jag var där å hörde på dom.
Jag gillar å höra vår landshövding Kenneth J. Han är oxå duktig å prata – men det känns hela tiden som att han menar vad han säger. Å han ger exempel ur verkligheten.
å så moderatorn den fantastiske Malte Hallqvist. Han fick panelen ut på hal is med att säga jag är så dum så jag begriper inte – kan Du förklara. I eftermälet hörde jag att inte alla gillade Malte….
Problemet sen med alla Duktiga Pratare var att de tyckte nog ämnet var viktigt, men konkret gällde det inte deras skrivbord.
Alla pratade om NÅN ANNAN. Jag tror det är här som S-O gjorde sin miss. Han skulle ha bjutt in NÅN ANNAN – då hade vi ju kunnat fortsätta praktiskt och konkret.
Är det någon av Er Läsare som har adressen till NÅN ANNAN, i så fall är jag taxam om Ni vidarebefordrar den till mig Jag har ganska mycket som jag skulle vilja resonera med NÅN ANNAN.
Jo, jalla fall där satt dom allihoppa. En och en väldigt trevliga å goa människor, men sammantaget blev det en gegga. Så många som sa så mycke om att vi vi vill så mycke, men att ….
- att vi måste va rädd om våra arbetsplatser
- vi får inte sno nåt riktigt arbete
- vi måste utbilda oss fram till den attraktiva arbetstagaren
Jag Blir Ju Bara Så Trööttt!!!
De är ju fortfarande samma 280 långtidsarbetslösa i vår kommun för det. Plus de som inte ens orkar försöka söka jobb.
Jag tänker på mina grabbar hemma på BISON å jag orkar inte hålla käft. Inte idag heller. De får ju aldrig ett jobb.
Men såå Värdefulla de är!!
Alltså – det är inte bara alla de bästa kramarna som Per ger. När jag återkom till verkligheten i Högelian yttrade min 
personal med emfas VEM KAN SOM PER STÅ EN HEL DAG Å PLUGGA BEN TILL VÅRA SCENER. Å TYCKA DET ÄR ROLIGT!!
Nu var det så att på konferensen fanns kanske sjuttio personer. Av dessa, ifall jag räknade rätt – tre företagare.
Tänk om Ni skulle fråga oss.
Vi vet nämligen hur det skulle vara.
Hör här.
En del av den grupp arbetssökande som vi pratar om har
totalt tappat sugen efter att gjort hundrafemti tappra försök på kanske tre år och hela tiden fått reda på att ingen vill ha dem.
Denna grupp behöver och skall lyftas med Utbildning och 
Uppmuntran.
Resterande VÄRDEFULLA Människor kommer Aldrig att få ett jobb hur mycke vi utbildar och står i.
Tänk om vi kunde vara ärliga och erkänna detta. Erkänna detta istället för att städa våra skrivbord så att ingen kan 
komma på att vi sagt något felaktigt.
Ifall vi är krassa och delar upp i dessa två grupper och sedan hjälps åt att pytsa ut dem på arbetsmarknaden så finns det plats.
Jag känner stor del av 500 företagare i vår kommun och jag är faktiskt totalt övertygad att många av oss är villiga att dela på detta jobb. Jag är övertygad om att många av oss hjälper till utan att vi behöver tjäna pengar.
Men det finns en gräns.
När det krånglar, när Allan låser in sig på toaletten i två timmar, när Ulla försover sig varje morron eller när Bartolomeus inte förstår att man måste vara nykter på jobbet – då, just då måste hjälpen vara nära.
Just då måste vi ha ett telefonsamtal att ringa och nån ansvarig, kompetent medarbetare kommer och avlastar oss inom en halvtimma.
Enkelt eller hur?
Som vanligt – det är bara att debattera, diksutera, konfrontera å ifrågasätta.
Jag tycker om Dig ändå
Hälsar Arg Ung Man
