Dax å va lite jobbig igen. Jobbig mot mig själv såtillvida att jag behöver sortera invärtes tankar.
Länge sen det var den gamla goda tiden – då när Tom, nio år kunde utbrista Du ska inte begära saker av Din hustru , och så sjunger man på Mors Dag annars blir det ett Herrans liv.
Då när fortfarande Gud fanns – nånstans. 
Du ska älska Din Gud hur mycket som helst fast det är svårt och han inte visar sig trots att man ropar ”kom fram”.
Idag ser vi i media att Nätdejting snart är det vanligaste sättet att fixa en kärleks-relation. För att vi inte vågar ta kontakt med varann normalt? Eller är detta numera det normala?
Jag har inga moraliska förebråelser vad gäller kärlek över nätet. Jag bara reflekterar. Reflekterar över ifall vi inte vågar
mötas fysiskt. Fysiskt emotionellt….?
En annan reflektion visade gode Jonas Bergsten när han satte två hemsidor mot varann. Dels RFSL där det finns tips och råd om hur Du kan sälja sex ”vettigt”, Och dels en hjälporganisation i Nepal som förtvivlat försöker rädda kvinnor utsatta för trafficking.
Man vill bli älskad, I brist därpå beundrad, I brist därpå fruktad, I brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.
Nånting är snett.
Riktigt snett är det nu när vi varje vecka kan läsa om flickor – och pojkar – som inte kan befinna sig ute på nöjestillställningar utan att riskera att bli tafsade på.
Här finns väl ändå ett vådligt arbetsområde för alla feminister. Och alla andra.
Vi kan självklart givetvis inte tolerera sådana övergrepp. Totalt oberoende vilket språk eller med vilken hudfärg man utför 
övergreppet. Onekligen finns det här kopplingar till invandrare från kulturer med sned inställning till kvinnan.
MEN!!!
Vi ska vara högst medvetna om att detta inte är något nytt. Svenska killar och gubbar har även de i alla tider begått fula övergrepp. Fastän det inte kommit upp över ytan förrän nu.
Du har väl läst statistiken om vilka som är de vanligaste namnen i svenska fängelser. Att det är Mikael och det är Johansson. Och att vanligaste namnet på den som åtalas för våldtäkt är Andreas. Detta skyddar inte Mohammed å Ahmed. De svenska namnen förekommer förstås mest för att de är vanligast. Men inte ens när man gör en statistisk rättvis jämförelse så är utländska namn vanligare än svenska.
sådeså!!
Det som det hela är fråga om är kvinnans värde. Och mannens värde. Att vi Inte Är Till Salu. Följdaktligen måste vi hjälpa varann att värna om det fina som heter Kärlek.
Tyvärr har jag under mina nattliga vandringar i metropolen härhemma sett alltför många ledsamheter och alltför många ungdomar – och äldre – som kränker sig själva och andra. Tjejer o killar som är så påverkade att de faktiskt inte alls vet vad de gör. Bara där skulle vi som vill kalla oss vuxna vara med och vara en stor röd stoppkloss.
Man vill bli älskad, I brist därpå beundrad, I brist därpå fruktad, I brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.
Än idag är dessa Hjalmar Söderbergs hundraåriga visdomsord alltför sanna.
Vare sig vi finns i no-go-zoner, bland stökiga festivaldeltagare eller på mingelparty hos noblessen gäller denna visdom. Endast KÄRLEK är lösning.
Hörde Du att jag sa inte Snällhet – jag sa KÄRLEK