MATRÄTT

Av våra grundläggande instinkter och känslor är vår inställning till Mat mycket basal.

Liksom ett golv i Maslovs behovspyramid lägger Maten grunden för mycket av det vi gör och det vi är.

 

Om ovanstående axiom stämmer så ÄR vi hemskt Mycket Mat idag.

Matprogram på TV, Mattidningar, Äta rätt mat på rätt sätt, kolhydrater o fett, grönsaker o dricka vatten.

Det är jättebra. Det är helt Maträtt.

Fastän jag, gammal bondson från landet tycker det blir överdrivet. Från barnsben är jag van att äta det som bordet bjuder, bröd från ängens säd å fläsk från grisen som alldeles nyss grymtade.

Det var bara så naturligt. Inget som vi behövde skriva spaltkilometerar om.

Det är viktigt att äta rätt. Får vårt eget välbefinnande är det viktigt att äta sunt. Med all gift och alla kemikalier som sprids genom maten så måste vi alltmer noga se opp med vad vi stoppar i oss. Därtill kommer all miljöhänsyn vi borde ta. All oförståndig transport av livsmedel kors och tvärs runt vår jord. All ohälsosam djurhållning. Etc. etc.

Ändå , ändå tycker jag ofta att det blir för mycket. Jag inbillar mig att man med enkelt sunt bondförnuft stoppar in vettig å god föda i hålet där i ansiktet, skyfflar det genom kroppen, förbränner och tar till vara – å resten släpper vi ut därbak.

Dag ut och dag in. Nån gång tar vi i lite extra, går på fin restaurang eller bjuder hem vänner och vänder ut och in på alla kokböcker.

That’s enough.

MATRÄTT däremot är för mig något mycke mycke viktigare, djupare å mera utmanande.

Maträtt betyder för mig RÄTT TILL MAT för ALLA jordens invånare. Inte bara vi som vunnit i dragningen och hamnat i landet som dryper av mjölk och honung. Vi som sluppit krig i hundratals år, vi som bor i ett land där väldigt få ska dela på kakan och därför kakbiten blir rejält stor.

Det är inte min förtjänst och det är faktiskt inte Din förtjänst heller att vi har det så bra. Jovisst jobbar vi , i alla fall en viss procent av befolkningen, jovisst är vi produktiva, ialla fall några få. De få som ger oss ett nettobidrag är de som är fotfolk i jordbruk, skogsbruk, fiske och gruvnäring. Och i viss mån exportindustrin. Resten av oss byter varor och tjänster med varann och lever gott på det.

Det är inte min förtjänst att våra förfäder slet hemskt ont och bäddade för vårt folkhem.

Men jag är VÄLDGIT TAXAM att det är så.

Jag är väldigt taxam att jag har det så fantastiskt bra så att jag kan ge.

Ska vårt globala fosterland överleva så är vi pliktiga att dela med varandra.

Det är inte på något sätt  rättvist att Kongos kvinnor får jobba tungt, att kanske halva dagen går åt för att hämta nödvändigt vatten och virke för att göra upp eld med.

Det är inte rättvist att Egyptens bondsöner lockas att bli IS-krigare bara därför att jorden de skulle odla har torkat ut.

Det är inte rättvist att föräldrar i Nepal säljer sina barn på sexmarknaden för att de ska överleva.

Det är inte rättvist att vi ska ha ett antal länder med högt självförtroende och hög standard enbart beroende på gästarbetare som lever i slavliknande fröhållanden.

Detta är vårt ansvar. Mitt och Ditt ansvar.

 

En av godisaffärerna i vår region sålde under påskveckan ett ton lösgodis per dag.