Oftast när vi skriver om BISON så skriver vi om det som varit. Besvikelser och Lyckligheter. Röda siffror och Svarta. Försäljningsrekord, Offerter o Investeringar. å tappade ordrar.
å lite lite grand drömmar.
När denna blogg publiceras så är vi precis väg en vecka på gigantiska Musikmesse Frankfurt, en av världens största Musikmässor där BISON som ett av ca dussin svenska företag samsas med runt 1500 utställande företag i 6-8 stora stora hallar.
Idag vet vi inte – när vi skriver bloggen sådär en dryg vecka i förväg så bara spånar vi. Hoppas, Visioner, alltid lite Fruktan fast vi nu varit med nästan hela detta sekel, Förväntan, Männsikor vi ser fram emot att möta igen, Människor vi möter för första gången…..
Det är jag å Susanne som åker, det är ganska ofta så. Min goda Säljare har med sig “farfar” å vi jobbar hårt och vi har roligt.
Men det är är inget latmansgöra. Men där är vi ganska lika. Kanske enda likheten…. vi vill inte latmansgöra. Vi vill jobba, vi vill nå resultat.
Avresan från Årjäng går långt innan varken Du eller solen har vaknat. Nån gång sådär fyra på morron. Jag får aldrig redan på hur mycket – hur lite som Susanne sovit senaste dygnet.
Numera bil till en flygplats och Frankfurt Airport nästa. Tråcklar oss in till stan och det som för mig alltid är värsta dagen väntar. Vi ska bygga en monter som välkomnar presumtiva kunder. Allt gör vi själva, snål som jag är. Vi lägger mattor, vi bygger monterväggar och vi monterar och placerar ut Notställ, Stolar och Podier. Belysning ska ställas in, kakfat å blommor på borden. I tryggt förvar finns Mamma Ingegerds hembakade kakor. Där är vi unika. Åxå.
Susanne gnuggar å finjusterar. Efter snart femti mässor tillsammans är vi samspelta och vet vad vi
ska göra, vet vem som ska göra vad – vet att den sista estetiska handpåläggningen, den överlåter jag till bättre vetande.
Sådär kanske femton intensiva timmar efter vi kröp ur den sköna hemma-slafen kan vi förhoppningsvis titta på årets “underverk”.
Det är Skitdyrt att ställa ut på mässor. Det finns alltså en anledning till att vi “gör allting själva”. När vi ser oss omkring bland alla våra montergrannar så begriper vi inte hur de har råd…….
Våran monter står sig dock ganska väl i bruset. Detta år har vi dessutom begåvat oss själva med en ny bakvägg. Våra fantastiska transportörer Nöjesbyrån, Karlskoga har sålt in den till oss. De hjälper oss också med premiäruppmontering. Vi är stolta!!
En matbit och vi rasar i säng.
Vi behöver verkligen sova. Nu väntar fyra högintensiva dagar då vi ska hämta hem vår mässinvestering. Torsdag, Fredag, Lördag och Söndag – nio högljudda timmar varje dag. Nio dagliga timmar med Tyska o Engelska, det är schlitsamt för en pensionär!! Hans Son var en gång med till Frankfurt. När Sonen kom hem hörde jag hur denne refererade till en kompis “ja Du vet, pappa tror han pratar tyska”………
Jo jag hoppas verkligen vi är lika stolta nästa måndag. när vi druckit kaffe med Peter Baron, Uriel Stülpnagel å förhoppningsvis många nya intressanta kontakter. Hoppas att vi kan sammanfatta besök i montern även detta år från trettiofem länder. eller så.
