Kan det vara möjligt?
För mig låter det näst intill osannolikt?
Inte just precis att hon fyller år, för det lär man göra med regelbundna intervall.
Men att Hon, MIN LILLASYSTER, Hon IRIS – att Hon idag skullle fylla Sextio år. Nog hör väl det till Osannolikhetsläran..!!
För Säkerhets skull G R A T T I S SYSTER!!
Å Tack för kalaset i lördags. Nu behöver jag inte äta kakor på långan tid.
Bara att höra Kenneth som solist framföra Jag är lapp och jag har mina renar var mer än obetalbart
Alltså,
Min Lillasyster IRIS, hon är mycket yngre än mig. Funderar på ifall hon är vuxen än….
Vi har många gemensamma minnen förstås.
Såna där viktiga. Såna som etsat sig fast i näthinnan.
Att vi var duktiga på att nicka. Eftersom Iris alltid varit sex årskurser yngre än mig så gick det att manipulera henne åtminstone fram t o m småskolan. Storasyster Maj var inte lika lätt att lura.
Att spela fotboll på två styck blir lite töligt. Alltså lärde vi oss att nicka bollen till varandra. Fortsatt gällande rekord ca 52 år gammalt är 32 nickningar utan att bollen hamnade på backen. Strålande!!
Vintern 1956 var det både snö och kyla. Jag hade än inte lärt mig hur viktigt OS i Cortina var och att man skulle heja på timmerhuggare Jernberg som fixade en massa svenska medlajer. Istället kom det en bebis till Östby. Kombinerade Taxi- o skolbils-chauffören kom hem med mamma och det lilla krypet. Folke på Mellagårn blev bjuden på kaffe i finrummet. Det var högtidsdag.
Men mycket att leka med var det inte. Det var”stavare” och att lära mig läsa telefonkatalogen och Ellos postorderpärm.
När det blir sommar tar mamma fram sin dyrgrip, lådkameran – den något värdelösa. Mamma böjer på knäna, tycker att vi ska skratta och så plåtar hon oss. På bilden har jag alltid lyckats hamna på Majs cykel. ett år äldre hade hon finare cykel än jag. Fotot på jubilaren är en naken sprattlande halv-bebis i en badbalja av förzinkad plåt. “Rosen i vasen” säger pappa.
Den lilla flickan växer opp. Hon bestämmer sig för att finna en karl i sitt liv i Gävle. I fyrtiogradig kyla tar hon sin dyrgrip till bil och drar norrut till förståndiga mamma Ruths stora förskräckelse. Första servicestoppet blir hos bilmekanikerpastor Staffan i Arvika .
Så forstsätter den lilla flickans liv. Orättvisor kan inte tolereras
Hon fäster djupa spår hos många som korsar hennes väg.
JAG VILL BARA TACKA DIG IRIS FÖR ATT DU VALT MIG TILL DIN BROR
