Du kommer aldrig att möta Erika.
Erika finns inte mer.
Erika är död. Hon dog i fredags 22 år gammal.
Du känner inte Erika så det – kanske – inte spelar så stor roll.
Egentligen kände inte jag heller Erika speciellt väl.
Men jag vill kalla mig hennes Vän för hon hade så få Vänner
Erika var mycket intelligent och hade färdigheter som jag och du skulle vara avundsjuka på. Men pga omständigheter som Erika inte rådde över hade Erika ett trasigt inre.
Erika lever inte idag och mitt inre känns som en svordomramsa där jag skriker frågan V A R F Ö R…!!!!!
Det ekar bland bergen och frågan studsar obesvarad tillbaka.
Helgen som gått är en mörk men fin helg där vi får minnas alla de vänner som idag inte finns kvar hos oss.
Ingegerd o jag fick ett år förmånen att vistas i Mexiko just under denna helg.
Där firar man (ja firar!!) De Dödas Dag.
I förstone kändes det barockt men efterhand som man såg med vilken vördnad dagen firades så fylldes vi med respekt. Man tog med mat och fikade vid gravstenen. Vid måltiden hemma fanns en stol ledig och tallriken framdukad. Man pratade om den avlidne och man pratade med den avlidne.
Respekt!!
Helt till skillnad från denna märkliga tradition med Halloween som landat i vårt land de sista tjugo åren. Där vi ser till att våra barn ska klä ut sig i spök-kostymer för att se skrämmande ut när de tigger om godis. Ivrigt. påhehjat av kommersiella krafter spelar vi ett märkligt spel med det svarta i centrum
Som kuriosa kan jag nämna att just Alla Helgons dag kom till så tidigt som 988 e Kr just som en motrörelse mot Halloween.
Frågan är vilket symbolvärde vi sätter i denna s k högtid.
Vi ska ändå va medvetna om att den som tjänar mest är krämaren.
Hur som helst så vill jag närma mig Sorgen och Minnet av de bortgångna med mycket större Omsorg och Sorg. Jag vill våga Prata om det vi inte pratar om. Jag vill kunna prata om rädslan, våndan och saknaden. Jag vill kunna skrika ut orättvisan som drabbar Erika å hennes vänner.
Å jag vill minnas med respekt och glädje
I omsorg vill jag ställa fram en stol vid mitt middagsbord, en stol för mamma, för pappa, för Bente, för Jan, för………… så väldigt många som jag är tacksam att jag fått dela en del av livet med
Den här lappen fann Madeleine när hon städade efter sin farmor.
Så värdefullt!!
.