Att stå där längst framme är inget vanligt jobb.
Det är fantastiskt roligt, det är inspirerande, engagerande och förmånligt.
Samtidigt så blåser det mer ju högre man kommer.
Tror att det är detsamma som Bas i ett företag eller Ledare för en ideell organisation.
Jag har haft anledning att fundera kring detta under några år.
Jag gillar min instruktionsbok.
Instruktionsboken är ganska lustig. Ofta är det ingen vanlig manual utan den instruerar i bilder och metaforer.
När den pratar om Ledarskap så pratar den om det som att leda en fårskock.
Fårskock!!
Men inte på det elaka ironiska sättet. Pratar istället gärna om värdet av det minsta och svagaste fåret.
Det gängse sättet vid förflyttning är ju att driva skocken framför sig. Med rop och kanske piskslag se till att riktiningen hålls rätt. Ska vi säga att det sättet präglas av otrygghet? Att fåren måste ha ögon i häcken och gott om tillgång till ögontjäneri för att befinna sig på rätt spår….
Men den Gode Ledaren, säger min manual, den Gode Ledaren, han går faktiskt före och visar vägen. Å han är själv beredd att ta de första smällarna.
De måste vara nån med stake som går därframme.
Nån som vet vägen och vågar gå åt det hållet utan att bekymrat kika på andra. Det måste oxå vara nån som är Trygg. Nån som litar på att fåren inte smiter iväg utan att de oxå vill gå rätt väg.
Samtidigt måste den Gode Ledaren vara uppmärksam. Uppmärksam ifall något av fåren inte orkar med marschfarten. Stanna upp och vila vid vattenhålen.
En vettig Ledare är inte självgod heller. En vettig Ledare är såpass ödmjuk att han lyssnar på ett får som bräker. En vettig Ledare vet att han är inte bäst på firman eller i föreningen, han är enbart utsedd att gå före och stå kvar i snålblåsten. Alltså måste en vettig ledare inpränta att varenda får är minst lika värdefullt som han är – dvs det som det enskilda fåret säger måste man lyssna till. De som går bakom har faktiskt lättare att se ifall ledaren kommer ur kurs. Så viktigt för Ledaren begripa detta.
Och sammantaget finns det mångfalt flera ögon och öron som uppfattar både fina rastplatser och dolda faror. Då är det alltså frågan om att inte vara den Sturske Ledaren. Säga ”Tack för hjälpen” å mena det. Å verkställa kursändringen utan sneda blickar.
Sammanfattningen av De Goda Ledare jag mött, sett och hört – alltifrån Mahatma Gandhi till tant Elsa i Görbäcken – är att de går före och vågar ta smällarna. De förstår att de inte förstår bäst, men de har förmågan att ha helikoptersyn och se långt därborta var de saftigaste betena finns.
.