Det gick galet den här gången.
Ibland blir det så när man gör affärer. Speciellt för oss små företag som är ute och fiskar i de djupa vattnen långt utomlands.
Ibland går det bra.
Rentav riktigt bra.
Som när man känner sig som kompis med en Sultan och skickar containrar med pryttlar till Mellanöstern.
Eller som under fjolårets sommartorka då det kommer ett mail så torftigt som det bara kunde bli
How much do the chair Musica Pro cost?/Niram
Det var allt. Man kan utläsa att avsändaren kan engelska och vet att BISON har en stol benämnd Musica Pro. När vi tog den nästan osynliga tråden gav detta till resultat att vi efter holmgång med konkurrenter i Tyskland, England och USA fick utrusta hela Sao Paolos stads Symfoniorkester i Brasilien.
Men denna sommar blev vi blåsta.
Denna sommar blåste cyber-vindarna ända ifrån Kuala Lumpur. Malaysian Government skulle köpa Notställ. Massor, massor med notställ. För bra för att vara sant.
Det var inte sant.
Efter två månaders arbete, en pärm full med mail, några dussin telefonsamtal, stämplar så vackra som hela mina värld och de allra skönaste lögner så är nu även direktören på BISON övertygad att han är blåst.
Jo vi håller fortsatt kontakt med Ostasien, men parallellt checkar vi upp Tender Procurement Committe hos Exportrådet därnere. Till vår gode agent Basuki har vi sagt att vi har kopplat in Swedish Government å då kändes han ändå lite byxis
Ja inte är det roligt, men det är ju bara lite världsligheter.
Å tänk så mycket man lär sig.
Visst är det störtdumt att låta sig luras. Man känner sig verkligen som en riktig knasboll. Månaders arbete och ett antal kronor totalt opp i rök.
Men vi fortsätter.
Vi har diskuterat detta på firman. Vi har kommit fram till att vi vill fortsätta på det här sättet. Vi vill inte vara helt fullkomliga å perfekt tråkiga. Vi vill anta utmaningar.
å så vill vi lära oss. Genom att vi gör så mycket fel så lär vi oss mycket. Väldigt mycket.
Men skulle vi struntat i anbudsförfrågan till Malaysia så skulle vi väl har struntat i den förfrågan från China Government som kom från Hong Kong häromveckan oxå.
å jag skulle inte svettats å skriva offerter till Universtät Leipzig.
å jag skulle inte mötas av en telefonsvarare i Zagreb som på utrikiska talar om att hon inte har tid å prata md mig om offerten till Croatian Radiotelevison Symphony.
Livet skulle vara enklare.
å kraftigt mycket tråkigare.
för att vi är så förtvivlat trygghetsberoende vi oppe i materialismens bubbla.
En nutida Tänkare menar att vi är fångna av begreppen Begär, Skam och Rädsla
BEGÄR – det vi inte har
SKAM – det vi inte är
RÄDSLA – det som inte har hänt
