Faktiskt.
Jättelätt å säga att ”jag skulle aldrig kunna döda någon”.
Men att uttala sig dräpande……. det är tyvärr jag åtminstone hemskt duktig på.
Hur många är det månne som går omkring å känner sig som Barfotabarn I Livet för att vi medvandrare har trampat ner dem. Dräpt dem. Nu nyss eller för länge sen.
Något som Barfotabarnet hela tiden bär på som en extra ryggsäck.
Jo det är ju så roligt det där att komma med en dräpande kommentar. Roligt få skrattarna på sin sida. Det hjälper ju även att dölja min egen trasighet.
Vi dödar en Tillit, vi barrikaderar ett växande, vi skymmer solen för ett gryende skott.
Maskrosbarn spränger sig ofta upp i Livet igen och tar med sig en oanad styrka. Men något är skadat.
Vi kan reparera med att inte betrakta maskrosen som sprängt igenom asfalten som ett ogräs. Vatttna den istället och Du ska se vad den skiner. Snart tar den sin fallskärm och flyger vidare. Förmerar sig. Förmerar sin lyskraft.
Ska vi klättra trampar vi oftast ner någon.
Nils Ferlin skriver så träffsäkert
Ack klättergroda lilla ihärdigt under årens lopp från gren till gren du kravlat opp. Nu står du högst i buskens topp men luktar lika illa
Trampar man för mycket så är risken att man tappar känseln. Tappar man känseln så är det lättare att klättra, knuffas och trampa på lik. Å det är ju bra. Ju okänsligare man blir desto högre kan man klättra. Jag fasar när jag tänker på hur det i samhällsperiodens topp kan finnas helt känslolösa makthavare.
Allra värst är att de under vägen även dräpt sig själva. De har stelnat. Detta fenomen är förstås inte allom givet men nog kan Du finna det i Näringslivet, inom Idrotten, i Politiken. t o m i Kyrkan – bevare mig.
Men bruka för all del inte detta som en projicering. Jag och Du härnere vid gräsroten är ansvariga att vi inte trampar ner och dräper Barfotabarnet som finns alldeles nära.
Eller om vi hittar på en helt annan utgångspunkt – hur många av våra globala medresenärer överlever INTE bara på grund av Min o Din onödigt höga levnadsstandard.
När vi äter mer än vi egentligen behöver och mår bra av – hur många barn dör just då av svält.
När vi dricker oss mer än otörstiga – hur många kvinnor går då kilometer efter kilometer i dödsmarsch på jakt efter dricksvatten.
Men detta vill jag inte prata om
Jag blir så trött…………
