Himlen är oskyldigt blå.
i Högelian.
Solen skiner på ond och god å jag sitter här i trägårn med en kopp kaffe, lyssnar på fåglar å tittar lite förstrött på sädesärlan som förnämt struttar omkring på gräsmattan. Längre bort på tomten syns resterna av mors stolhet. Rabarberståndet. Det som kunde vara en stolthet innan älgkalven kom en natt och massakrerade hela beståndet.
Vi åker bort nån timme, kommer tillbaka och förstår att älgkalven fått dåligt samvete. För nu finns det rabarberblast igen. Grannare än någonsin
eller….. Änglar finns dom?
Åldersbeviset säger att jag håller på att bli gammal å jag känner mig lite trött.
Men Livet stuffar på på högtryck.
2013 var inflödet av kläder och hemtextil till Sverige 121.000 ton, vilket blir 12,5 kg per person. AV DESSA SLÄNGS ÅTTA KILO I SOPORNA!
Ibland känns det kluvet att vara företagare.
Jovisst, vi sätter Made in Sweden som etikett på vårt företag.
Helt visst kommer gaspatroner från Tyskland och elektroniken till lamporna tillverkas bara i Kina. men absoluta merparten av jobbet, all montering, svetsning etc, den görs i gamla Svea Rike.
Kan jag ändå försvara att vi säljer Stolar till Kina å Brasilien.
När ett av Rysslands största kärnkraftverk beställer körpodium till ett jubileum då tröstar jag mig att en smula av deras lortiga pengar går till ofarliga ändamål…….
.
.
å nu sitter vi alltså där med vår kompis.’
Han som har vänt opp å ner på vår värld. Han som ser till att BISON idag är ett ”tsunami-företag”. Han vars förtjänst det är att BISON dubblar omsättningen 2015. Är det även hans skuld ifall vi halverar nästa år………
Jag pratar givetvis om Sultanen av Oman.
Han som ingen av oss känner.
MEN om vi fattar det hela rätt – han som näst intill detaljstyr sitt land.
Nu på tisdag är det dax igen. Största daxet i BISONs historia. Det svänger in tre stycken lastbils-trailers med varsin 40 fots-container. Dessa ska fyllas av BISON-pryttlar.
Väggarna bågnar i våra lager. Sextioåtta fullsmetade pallar med Notställ, Stolar, Notskåp, Trumskärmar, Lampor, Vagnar etc. Inte konstigt om Logistikchef Thomas kan bli stressad.
Men vi litar fullkomligt påvår Tott.
Tisdagen blir en rolig dag.
Mr Kiran var här söndag/måndag. Han var här för att inspektera sändningen. På söndag pratade jag nog engelska 4-5 timmar i sträck. Det är tröttsamt för en gammal gubbe.
Ni vet hur livet är för en fabror född anno dazumal. Hans högvälborne son var en gång faktiskt med honom till den stora Musikmässan i Frankfurt. Jag råkade höra när han stod å pratade om resan med en kompis när han kom hem ”Ja Du vet” sa han. ”Pappa tror att han pratar tyska”
Himlen är oskyldigt blå.
Å gode Mr Kiran, Kiran Rana var här ett dygn. Jag såg på hans ögon att han var förundrad. Men belevad och världsvan så höll han god min hela tiden.
Vi hade verkligen försökt. Vi fick hyra underbara sviten på Jörgens Turistgård i Töcksfors och vi åt fantastisk mat på Waterside restaurang. Detta rörde inte Mr Kiran i ryggen. Detta var vardagsmat för Mr Kiran.
När han är i Oman så lever han som en kung fast han bara är övre medelklass. Han har förstås villa och tjänare av alla de slag. Han hade tre bilar berättade han. Själv. En arbetsbil, en shoppingbil och en fritidsbil (!)
Nej det som Mr Kiran var verkligt förundrad över var att ett land kunde vara folktomt. Du vet, köra tjugo mil genom skogen från Gardemons Airport, över Konsgsvinger, Eda och fram till Högelian. Det lyser i en del hus, men Du ser inga folk. Å så kommer man fram till Högelian, till ”fabriken”. Där jobbar det 6 (SEX!!) personer. Jag tror inte han riktigt kunde föreställa sig att det i verkligheten kunde finnas så oerhört små företag.
Ändå, Mr Kiran ska komma tillbaka. Då vill han besöka de bigger cities som ändå BISONs VD påstått att det ska finnas i detta karga land.