Du missade väl inte Malalas tal. Malala som tillsammans med indiske barnrättsaktivisten Kailash Sayarthi fick Nobels Fredspris 2014.
“Äntligen någon som rättmätigt fick Fredspriset” som det stod i en kommentar på Facebook.
17-åriga Malala Yousafzai från Paktunkwhaprovinsen i Pakistan som trots sin låga ålder har ett fullt livs erfarenhet av främst flickors brist på rättigheter. När Malala som 15-åring vägrade falla in i ledet utsattes hon för mordförsök.
Egentligen en dussinhändelse. Om det inte varit Malala. Malala överlevde och kunde med emfas, kraft och god verbal förmåga stå emot denna fysiska och psykiska övermakt.
Idag är lilla 17-åriga Malala en världskändis som än så länge lyckas bevara sin integritet, engagemang och generositet.
Som sagt var – jag hoppas verkligen Du hörde Malalas tal ifrån prisutdelningen. Hur den späda flickan hela tiden lite nervöst justerade sin huvudbonad. Detta hindrade henne inte att knviskarpt inför all världens medialjus trycka dit mig å dig å all världens makrhavare.
“Hur kan vi ha så god råd med krig” säger Malala “medan vi har så ont om pengar för fred. Hur kan vi ha så god råd med att köpa kulor och krut medan vi har så ont om pengar till läxböcker”
Malala är skarp samtidigt som hon är hoppfull. Hon befaller oss samtidigt som hon tror på oss. Hon tror att vi kan hjälpa varann i vårt klotrunda fosterland.
Dagens rubrik är en strof hämtad från U2 som i sin sång Crumbs from your table – Smulorna från ditt bord….. de som hundarna äter i en berömd liknelse, i sången funderas på orättvis fördelning av vår värld.
U2 lyfter samma problematik som Malala. Hur kommer det sig att det finns bromsmediciner emot aids för människor i nord, men inte för människor i syd??
Hur har Du, hur har jag burit oss åt för att födas på den lilla fläck av jordklotet där det är materiellt sett absolut förmånligast. Alla Ni som kan förklara att det är på grund av vår egen skicklighet Ni meddelar mig separat så ska jag sätta upp en lista på Er speciellt utvalda.
Alla vi andra får faktiskt dela på ansvaret.
åtminstone smulorna från våra bord
Alla dessa som numera kommer nära oss. De där som vi tidigare kunde undanmanövrera med TV:ns avstängningsknapp. De sitter nu utanför ICA eller stöter ihop med oss i tunnelbanan eller på köpcentret.
De där som är vårt dåliga samvete eftersom vi själva har det så oförskämt bra.
Då passar det som hand i handske med ett SD-citat.
Typ att vi har problem med åldringsvård, skola eller barnomsorg eftersom vi måste föda migranter.
Glöm Din dröm att bruna högerpopulister skulle ge pengarna till tant Agda på hemmet ifall vi kunde spara på invandringen. I den brunaste högern är egoismen starkast – då skulle pengarna gå till att stärka de redan starka.
Den välmående svenska rasen.
Nej – är det så att
Where you live should not decide , Whether you live or whether you die
……….. I would believe if I was able, But I’m waiting on the crumbs from your table. så får vi ta ansvar för varandra där vi är just nu.
Visserligen kom det upp ett häftigt upprop på FB i samband med den stora skogsbranden i somras.
Så här stod det
“Till alla SD:are som flyr skogsbranden: Stanna kvar. så hjälper vi er på plats”
Vi som är skeptiska att man kan leva kvar i brandhärden – vi får hjälpa till i verkligheten istället
.
.