Jag har en VÄN.
Tänk – jag har ju flera Vänner
Denna gång har jag inte tänkt på Hemlige Svensson…
Jag fick ett mail långtbortifrån. Ett mail som känns hemskt nära när jag ser ordet cancer i eldskrift lysa emot mig.
Jag ringer omedelbart. Livsledsagerskan svarar. Som vanligt. Vi gråter i var vår telefonlur. Tyst så att det inte ska höras.
Jo, de kan nog vara allvarligt. Vad kan man annars vänta sig?
Men man är Aldrig Beredd.
Jag är strax pensionär å han har haft det epitetet i dussintalet år.
Men det syns aldrig när han springer runt i trädgården å ansar, när han hugger ner stora aspar, när han snickrar till något käckt.
Eller när han med allra största empati å intuition lever med i vårt samtal. En empati som bara den kan visa som vandrat i ångestens dal.
Ifall det är nåt viktigt.
Är det inte viktigt spelar han hellre virrig…..
Vi har inte lekt ihop. Inte som barn i alla fall, för då var han redan vuxen i ett annat landskap. Han har bara kommit smygande in i mitt liv. I en del andra sammanhang har han haft storstövlarna på, men hos mig har han bara suttit där i soffan i vardagsrummet å dragit ett halvdåligt skämt.
,
Å så kommer blicken med längtan. Blicken som talar om en man som våndats mycket, lidit mycket men samtidigt längtat mycket och levt mycket.
,
Tack för den dag jag fick bli Din Vän. För jag kallar Dig för Vän utan att fråga om jag får.
Det är Alla Helgons Dag nu. Skulle jag kalla Dig för Helgon skulle Du skratta rått och hjärtligt.
Ändå tror jag Han Däroppe ser Dig som ett helgon.
En sån där obekväm, ofullkomlig vägröjare. Som fått bana väg för stora saker men kanske inte fått berömmet. Som bara våndats och alltid stått opp i striden. Men ändå som Johannes Döparen kanske skickat ett bud till Jesus å frågat “jag gjorde väl inte fel? Det var väl Dig jag skulle vänta på”
,
Tack för att jag fått lära känna Dig.
Tack för att jag känner Dig å törs kalla mig för Din Vän.
Tack för att Livet inte är slut fastän frosten kommer och mycket ser livlöst ut.
Även denna årstid är vacker.
Och när vi vet att inkapslat i denna årstid finns oerhört mycket livskraft, då
– då vill vi ändå försöka glädja oss åt hösten.
Din Vän Lennart
Förr slog mig våren
gul och blå
av längtans utanför
,
Nu är den här igen
och lyser för en liten stund
ett liv jag anar (AG)
.