Nu spelar vi.
Vi spelar på flera arenor samtidigt.
Spelar i Affärsvärlden, Spelar i Kyrkan å Spelar i Politiken.
Ganska spännande med Fair Play. Att va Rätt så Visa.
Inom idrotten är det väldigt speciella fair play-regler. Olika för olika idrotter.
Jag tror faktiskt inte så många orienterare fuskar. Kanske inte dart- eller boule-spelare heller. Å absolut inte en fotbolls- eller ishockeyspelare. Se bara på de fantastiska totalt förnärmade ansiktsuttrycken när domaren blåser för en ful tackling eller ett krokben.
Visserligen är det ca hundra år sen jag spelade vänsterhalv i Köla AIK men jag kan ändå inte godta det moderna synsättet på Fair Play. Det som typ säger att det är Fair Play att dra en motståndare i tröjan bara domaren inte ser det.
I politiken kan detta gestalta sig uti att man säger en sak och menar en annan. för att sprida ut valfläsk, för att komma i en bättre dager, för att plocka kortsiktiga poäng. Jag tycker inte att sånt ska få löna sig.
,
Gode Gud måtte det inte va så i kyrkan oxå. Att vi har ett präktighetsbehov så att vi visar oss frommare å duktigare än vi är invärtes!!
,
Håller Du med på att med detta synsätt så blir motsatsen till Fair Play – Falskhet. Kanske falsk präktighet.
,
Farfar i Högelian – som jag ibland kallas i kretsar där jag egentligen är för gammal för å va med, farfar gick å la sig halv fyra natt till lördag. Jo, lördagen blev seg! Det var nämligen partaj på hotellet. Å då är farfar och en del andra från vår kyrka ibland där. Inte inne bland groggarna och dansmusiken utan utanför entren med ett simpelt trädgårdsbord med bullar å varmt kaffe. Där står vi och besökarna tittar. En å två å tre gånger. Å så får de en bulle som inte kostar nåt för vi har så många goa bulltanter i vår kyrka.
,
Så kommer samtalen igång. Ibland alldeles för vingligt när intaget av alkoholhaltiga drycker rubbat både inre å yttre cirklar. Men vare sig – de som inte kommer ihåg dagen efter varför de bar ”bullsmulor” på kragen eller de som spik nyktra delat med sig lite av sitt inre – alla har de gett oss något stort. Ibland har vi fått dela stora glädnjeämnen, alltför ofta har tragedier spelats upp inför oss.
,
Fair Play?
Jo – ju mer man möter människor så förstår man på riktigt att ingen ändå är fullkomlig. Samtidigt och något som blir oerhört djupt inpräntat är att vi kan inte döma vår medmänniska. När vi får följa med några steg på en människas livsvandring där i regn o blåst utanför hotellfoajen då känner vi oss själva inge präktiga längre. Då ser vi lidande och medlidande. Det orättvisa att livet tagit hand om mig men min bror/syster som står framför har drabbats hårt. Alldeles för hårt.
,
Precis lika som att vi svenskar skulle påstå att det är vår förtjänst att vi har det så mycket bättre än en syrier, somalier eller afghan.
Det är inte Fair Play.