Vi vaknar upp till ett nytt Sverige.
Rödgrönare än tidigare.
Framför allt mycket brunare.
Bloggade för någon månad sen om min rädsla för Landet Brunsås.
Idag har 13% av oss valt att vara Sverigedemokrater.
Valt att tänka egoistiskt på oss själva, att bygga så höga murar att ingen annan kan äta den kaka som jag egentligen inte förtjänat att äta själv.
Grottar vi ner oss i siffror så finns det mycket mycket mer att säga.
Tittar vi på riksdagsvalet och tar valdistrikt Sillerud i min hemkommun Årjäng så röstar nästan var tredje väljare på SD. Går vi in på skolvalet i Årjäng som gjordes här i veckan så röstade inemot varannan på Sverigedemokraterna.
Vilka värderingar matar vi våra barn med???
Statistikerar vi oss vidare i tabellerna så ger Årjängsborna sammantaget i kommunvalet SD ”bara” 6,9% i jämförelse med ett riksgenomsnitt på 13%.
Jag borde vara stolt.
Jag är inte stolt.
Efter sextio års frånvaro beslutade jag alltså personligt att göra min ”politiska värnplikt” och fick en rejäl näsknäpp.
Vi har varit ett dussin oerfarna entusiaster som trodde att vi skulle fixa å predika Solidaritet.
Som trodde att med extremväders skrämselskott och den allmäna medvetenheten om att vi håller på att såga av den gren vi sitter på….. trodde att detta skulle vara mumma till mylla för ett Miljöparti i Årjäng
Fy så fel jag hade.
Jo, läser vi tabeller så lyckas vi väl sådär på nåder knapra till oss ett fattigt mandat, men det var ju inte så jag hade hört i alla förvalskontakter med väljare.
Alla hejarop å ryggdunkningar att vi måste tänka vidare, sundare, mera solidariskt.
OK i dagens fortfarande mycket inflammerade lokala situation vad gäller främst skolfrågan så får man kanske förstå de som inte vill ”kasta bort sin röst” på ett udda Miljöparti.
Men rösta Brunsås det kan vi!!!
Vi slickar våra sår, landar på marken igen och startar det praktiska arbetet.
Vi har ändock mandat bland allmänheten i Årjäng och det måste vi stå opp för.
Nu gäller det att lära sig hur den kommunala kolossen fungerar.
Vi står till förfogande att hjälpa till. Förhoppningen är självklart att vi kan få hjälpa vår kommun med att arbeta aktivt i nämnder och utskott.
Hur det än blir i denna fråga så kommer vi i alla fall nu i fyra år framåt kämpa för ett grönare Årjäng.
Vi glömmer inte alla Du som kommit fram när vi på lördagar dragit runt i centrum med vår gamla barnvagn i solidaritet för kommande generationer.
Vi glömmer inte Dig som frågat om vettigare kollektivtrafik, om bussåkande skolbarn, om barnkultur, om lagad skolmat istället för lagrad skolmat osv. osv.
Vi glömmer inte alla du som ändå har uppmärksammat oss, stöttat oss och ifrågasatt oss.
Vi finns nära Dig fyra år framåt.
Det är måndag morron – jag sätter mig på kontorsstolen och försöker tänka klart.
Valet är i mina tankar.
Inte bara val av politisk färdriktning.
I högsta grad finns funderingar på företaget BISONs färdriktning.
Språkröret på BISON är sextifyra år och behöver tänka nytt.
Parallellt med det politiska kriget finns en personlig valsituation.
BISON är till salu och vi har spekulanter.
Vi sitter och tuggar om BISONs framtid.
Vi gläds och vi våndas med våra presumtiva nya kollegor.
Men där har vi inte tuggat färdigt.
