Kommer Du ihåg leken sen Du var liten.
Sådär lagom roligt när man är i händelsernas centrum och inte vet var nyckeln finns.Det enda jag vet riktigt väl vet är att ”DET BRÄNNS”.
Jag är expert på att Gömma Nyckeln.
Jag har inneskor hos Syster å Svåger å jag har nån av vinterkepsarna hos Svenssons
Å landets alla hemelektronikaffärer lever gott på att jag alltid måste köpa ny laddare till mobiltelefon när jag är på resa.
Jag tycker ofta detta är bra
När vi är borta på kalas tar jag alltid en keps där på hatthyllan när jag går hem. Med viss sannolikhet är det väl min.
Häromveckan var det födelsedaxkalas i Alby. Vice VD Edvin Bryntesson fyller hela åtta år och det ska firas med Minecraftsparty.
Innan huset invaderas av alla robotar passar vi på att äta middag.
Farmor är hushållerska som alltid och hon ropar oss till bords.
Då.
Just då.
Då kommer jag på att jag inte vet var min bilnyckel finns.
DET BRÄNNS!!
Istället för riktning matbordet pyser jag ut och hastar till parkeringen.
Jodå bilen står där.
Låst och präktig – man är ju i farliga nollåttaland gubevars.
Nejdå jag har inte glömt nyckeln i bildörren.
”så slarvig är jag inte”
Kallsvettig smyger jag mig in till matbordet och förser mig med hemlagade hamburgare.
Solen skiner och clownen ler.
Jag hör till ett udda släkte.
Ganska utanför.
Vi är några få flinande clowner som inte sköter oss.
Alla ni andra som jag ser omkring mig vid kaffebordet eller i kyrkbänken är ju bara pärfäkta.
Ni skulle aldrig glömma passet som aldrig tiden gått ut för. Ni skulle aldrig gå upp i talarstolen med en brödsmula kvar i skägget och en syltfläck på tröjan. Ni skulle aldrig glömma att borsta tänderna. Ni skulle aldrig glömma att väl försluta den nybakade sockerkakan när ni inte provsmakat.
Ni skulle aldrig…..glömma bort å komma ihåg…
Ni skulle aldrig glömma att låsa när Ni går hemifrån.
Själv lever jag efter devisen att det är större risk att jag tappar bort nyckeln än att nån skulle vilja sno nåt av mig.
Teoretiskt alltså lever jag så.
Man lever väl i en familj som tar hand om en, som ser till att man får med sig både passet, Euron och Visa-kortet på resan.
Hon säger att man inte använder checkar numera.
Hon är oxå så förståndig att hon låser.
Ofta.
Men det är egentligen ganska roligt det där
att vi försöker att låsa ute rädslan.
Jag har haft två underbara grannar. Två tanter.
De umgicks mycket och gillade varann.
Men de levde efter olika teser.
Tant Ett visste aldrig hur väl hon skulle låsa om sig innan hon gick till sängs.
Tant Två ställde handväskan fullt synlig på köksbordet. ”det är väl den de vill åt” sa hon, ”å så får jag vara ifred.”.
Jag är uppväxt på landet för mer än femtio år sen.
När vi åkte bort ställde vi en soplimme framför dörren. Det betydde att vi inte var hemma.
Den där gamla naiva Tron höll väldigt bra.
Ingen var inne och stal hos oss.
Och ingen sommar gick utan att vi fick in höskörden fastän pappa totalvägrade att jobba på söndagen.
Den naiva Tron.
Jag är hemma nu igen.
Även vår gamla Citroen lyser rödrosaskimrande på backen härute.
Jag fann allt nyckeln.
I resväskan, i byxfickan på arbetsbyxorna jag använt tidigare under dagen.
Solen lyser idag.
Och clownen ler.
