Frosten skiner på åkerstubben.
Morronen är bitvis bitande. Efter några timmar på kontoret
så kommer solstrålarna dröjande.
Med ett försvagat sken lyser de sedan under dagen.
Skulle vi följa dagsljusets rytm fick vi sluta tidigt.
Istället gäller det att utlampan är tänd när vi irrar oss hem
Mörkrets tid.
Den tuffa kalla tiden.
Den tiden som det verkligen märks att man tänder ett ljus!!
Tänder Du på de?
Eller tänker Du oxå så ”varför ska solen skina på dagen när det ändå är ljust?”
November å December är inga mörka tider på BISON.
Det är då som flitens lampa lyser allra ljusast.
Och det var då som chefsskapet lämnade skutan för att
tre veckor förlusta sig i Vietnam/Kambodja.
tänka sig
Den tid då 
förfrågningarna bara dröser in.
Den period då det skulle packas å fixas en hel container till Oman
Den tid då vi skulle sjösätta nya produkter som
Notställsbelysning med LED-ljus och
Snabbklämmor till podiesystem, system andra än våra egna.
Då vi har dessutom har långtidssjukskrivning i företaget innebar detta
att peronalstyrkan varit halverad.
tänka sig.
Det som inte dödar det härdar säger tuffe Schäfen å
konstaterar förnöjt att han valt ut helt rätt personal.
Efter oerhört mycket offertskrivande, diskuterande
telefonerande, bomullspratande under november
månad ser vi skördetider framför oss i adventstider.
Adventstider. Väntans tider.
Väntan på ljuset.
VÄNTAN PÅ LJUSET
Vad är Ljuset för Bison?
Givetvis Svarta siffror i bokslutet.
Givetvis skrattande personal.
Givetvis anställda som mår bra i kropp o själ
Givetvis vänner som väntar på julledighet.
Givetvis de som inte gråter när vardagen återvänder.
Vad är Ljuset för Dig?
Ett Arbete
En Vän
En Skog att finnas i
En plånbok som inte är tom
En kropp som fungerar
En Mening med Livet
Vi trampar på under skrivbordslampor och på lagergolv.
Vi lämpar in ved i pannan och vi sopar golvet.
Vi kämpar å – vi skrattar.
Här sitter vi långtborti skogen.
Vi sitter med förfrågningar från Kokkola å Budapest
å Cluj-Napoca å Maribor, Drammen å Waldbröl.
Inte vet jag var dessa orter ligger men tänk……
….tänk de känner till BISON
BISON i Högelian!!
Det är bara å jobba.
å så mittialltihopa så får man bara va människa.
Under den där resan till Vietnam/Kambodja mötte vi oxå människor.
I Hue så mötte vi Tran Quang Linh.
Tran Quang Linh var servitör är servitör på Romance Hotell i Hue.
Han har lärt sig säga ”tack så mycket” på svenska.
Nu har vi mail-kontakt.
Han skriver ” I have never touched snow.
Minus 10 degrees, I think i can’t endure with it”
Ljuvligt!!
.