EN HYLLNING TILL DAGENS JUBILAR
I N G E G E R D
som tillsammans med Tvillingsyster Marianne idag
23 JUNI
tillfälligtvis åstadkommer samma anmärkningsvärda ålder som undertecknad.
HIP HIP HURRA !!!
Man går bredvid varann.
Dag efter dag.
Kanske inte pratar så mycket.
Mycket vardag, mycket rutin.
Lite fester å utflykter å så vardaxlunken igen.
Så är det för många.
det är bara Självklart.
Hon börjar åka iväg.
Nu sist var hon borta en hel vecka.
Inge konstigt med det – jag klarar inte att konkurrera med barnbarnen.
När barnbarnen kallar kommer farmor direkt fast det är förti mil bort.
Fortfarande inge konstigt.
Vardaxlunken fortsätter.
Klart att maten blir lite på sniskan, tvättmaskinen värms inte upp på samma sätt och dammråttorna samlar sig i högar.
Men annars är det likt.
Så kommer hon hem.
Fortfarande sig likt.
Vi nickar, småpratar lite grann. Hur är det med Nils o Liv o barnen.
Jaha.
Vi går å lägger oss där i dubbelsängen som vi har gjort
nu i dryga fyrtio år.
Ser lite på TV, läser lite, byter några meningar och släcker ljuset.
Välbekant snusning från ena sängen och snarkningar från den andra.
Så kommer nästa morron i vardaxlunken.
Det är då jag börjar tänka…..!!!
Fast allt är som vanligt så är allt inte alltid som vanligt!!
Den här natten efter att Hon varit borta ur huset – bara för en vecka – den här natten
Sov Jag Bättre än Jag kan Minnas.
Så fungerar det undermedvetna.
När man inte är medveten om att man behöver det Självklara.
Visst är det underbart med en hushållerska och tjänstehjon.
Men allra konstigast att det är Så Tyst när inte Hon finns där.
För även när vi inte pratar.
Även om det är tyst – så är det inte tyst…..
En gång blir det tyst för alltid.
Vågar jag tänka så fasar jag för det.
Nån av oss blir ensam.
Då blir det tyst på riktigt.
Eftersom flera av våra goda vänner finns i en sån situation idag så
blir det extra realistiskt.
När båset är tomt är det för sent å råma.
.
