Nåt har gått snett.
Farmor på bilden överst dog 1933.
å Farfar dog 1921!!!
Ja dvs jag minns inte, men man har berätta.
å Pappa dog i sviterna av en fall-olycka i lagårn för mer än förti år sen.
Jag e visst förskräckligt gammal.
Egentligen är det nog väldigt skönt för pappa att han aldrig fick veta.
Pappa hade två Döttrar och en Son.
Jag upplevde verkligen aldrig pappa som sittande på höga hästar , men….
men han hade förväntningar på Sonen.
I ung ålder stakade Pappa Birger sin Son Lennarts framtida liv.
Kanske för att han aldrig blev agronom som han förmodligen drömt om.
Småbrukare i djupa Värmlandsskogen
Sittande på mjölsäcken på väg till kvarnen medan ardennern Frykman sävligt trampade bekant väg mässade Fadern:
Min åsikt är att Du ska bli
alt 1. Missionär
alt. 2. Bonde
Duger Du inte till någondera så får Du väl bli alt. 3. Professor.
Stackars Pappa – Sonen blev ingenting alls.
Som Mamma sa på ålderns höst.
”Vad har jag gjort för fel i min uppfostran när Du aldrig fick nåt yrke”.
Men nu, nu skulle Du va mä Pappa.
När Sonen strax är 63 och Du skulle vara 113.
Nu har Missionärs-chansen uppenbarat sig.
Ja inte på riktigt, men vi kan väl låssas……
Vår alldeles nya Equmenia-kyrka har ett fantastiskt intressant missionsprojekt i Ryssland.
Sen tre år så går ett antal gamla uvar, gamla företagare å pastorer – mer eller mindre avdankade – in som stödmänniskor i projekt där ungdomar får lära sig hur företagande går till på riktigt.
Att det finns etik, att det finns nåt som heter affärsplan å kalkyler, plus å minus, att de anställda är en pluspost etc.
Kanske, kanske, kanske ska jag få bli med som en liten medhjäplare i det projekt som nu påbörjats i Perm.
Perm är alltså en miljonstad som ligger vid foten av Uralbergen ca 140 mil öster om Moskva.
Varför kan jag ha fått denna chans tror Ni?
är det månne pga mina lysande språkkunskaper eller…??
Jag har testat idén om företags-coaching i Ryssland på min personal å dom tycker det är exakt lika crazy som det brukar vara.
Så det känns bra.
Den enda som ser lugn ut som alltid är företagets adminstritiva chef.
Dvs Hustrun.
Ja hon är ju van det mesta efter fyrtiofyra år.
Du kanske vill va me å stötta.
Du kanske är duktig på ryska.
Eller har Du pengar som vill komma till välsignelse.
eller spritter det även i Din missionärsäventyrs-tarm å du vill hänga på.
Eller vill Du komma med uppmuntrande tillrop.
I vilket fall som helst – även om jag kanske stannar kvar på gamla Högelians Järnvägsstation
så blir jag så glad när jag upplever såna initiativ.
Mission i Verkligheten.
Jojo, vi ska säkert be å vi ska säkert gråta.
Men det där med Ord OCH Handling det känns riktigt riktigt häftigt.
När man sitter och kanske har nåt å dela med sig av.
Nåt som man själv tycker är fullständigt naturligt och självklart, men
som kanske kan va nåt revolutionerande i en ny kultur som famlar.
Häng mä!!
