Hela tiden ska det va NYTT.
Jag tycker det var mycket bättre förr.
Nej jag menar att förr tyckte jag det var mycket bättre. Förr.
Ju förr desto bättre.
Samtidigt kommer det igen.
Det gamla vanliga.
Nu är det April. Igen.
Då kommer Ljuset, Värmen, Springibenen, Tussilagon å Knölsvanarna.
Det var väl inget nytt.
Men det är roligt när det kommer.
Ju förr dess bättre.
Ljust nu jalla fall.
Kan man tänka ett steg till?
Kan man tänka – varesig å bådeock.
Höstens mörker å Vårens ljus.
Nya sommarkappan å gamla goa skogshuggarbyxorna.
Här är vi totalt unika.
Vi i Årjäng, Töcksfors, Östersund å Stockholm.
Vi har en återkommande variation i vår årscykel som är totalt unik.
Visst kanske det är roligt att lapa sol i Spanien å Mexiko. Men när det är mer eller mindre brunbränt året om då mister solen sin glans för mig.
Det är häftigt på Grönland ock.
Men tio dagars sommarhalvår är
styvmoderligt tilltaget.
Här i Årjäng med global omnejd kan vi istället vänta på något nytt.
Hela tiden.
Hela tiden se fram emot det som komma skall.
å så fanns det en risk med det oxå.
risken att man hela tiden väntar på det Nytt-a.
å då mister väl det Nya sin Nytta.
Det är ändå utmaningen till Dig idag.
LEV!!
Alltså – Lev NU!!!!
Jovisst det blir roligt med sillsexa, midsommarstång , älgjakt, Årjängs-marten å Tjugondag Knut.
Förväntan är roligt, bra, nyttigt och pådrivande.
Men tittar Du hela tiden på det framförvarande å tror å hoppas att dååå………….
då kommer det bli väldigt bra.
Då hinner Du aldrig få nåt roligt å bra.
Ungefär som å ha Nomofobi.
Sitta å prata i mobilen hela tiden istället för att umgås med de som finns hos oss
.