Först vill jag säga att Johan vet att jag skriver.
Johan kommer å läsa det här.
Så att Du inte tror nåt annat.
Johan är alltså min absoluta favoritsvärson.
Ifall Du oxå funderar så är Liv min favoritsonhustru.
Eller “sônnekvenne” som man säger här i Sverige.
Johan är alltså särbo med våran Sara
De har kamperat ihop i halvdussinet år nu så jag känner honom ganska väl.
Fast jag tror att hans svärmor känner honom ännu bättre
Svärmor är snällare.
Hon kittlas inte å bänar sådär som svärfar gör
Å så lagar hon go mat å Johan är gärna med å hjälper till.
Näj svärfar e lite farligare å komma nära
fast
Ser Du likheten?
En bit av Livet har det varit uppförsbacke för Johan. å för Sara
Det har inte alltid varit ljus i tunneln.
Allt har inte varit lätt att lära sig.
MEN
ATT HA ETT INTELLEKTUELLT HANDIKAPP
PÅVERKAR BARA EN DEL AV PERSONLIGHETEN!!!
Johan har en stark integritet.
Sara å Johan har varit särbos i ett halvdussin av år.
Fast länge var Johan något av ett spöke för oss.
Bara ett namn.
Jovisst, vi hade nog hört att det hade hänt nåt
speciellt på det där lägret oppe i Stöllet.
Men mera visste vi inte.
Vi – svärföräldrar – vi är ju intelligenta så vi reste upp till Sunne
och hämtade hem Sara efter en helg.
Bestämt oss för att bjuda paret på middag.
Men nån Johan såg vi aldrig. Han gäckade oss.
Så är inte fallet idag, tack o lov.
Vi är “godkända” å Johan går in å ut i huset i Högelian
där han känner sig hemma.
Han jobbar även på BISON.
För tillfället så jobbar han varannan vecka. Då slipper han vara här
på helgen å slipper risken att nån ska lura iväg honom till kyrkan
Johan är den enda som själv bestämmer när och hur mycket
han ska jobba på vårt företag.
Svärfar å tillika Arbetsgivarn triggar Johan.
Han ger honom lite tjuvnyp så snart han kommer åt.
Han retas
Han utmanar
Han provocerar.
Men inget lyckas reta opp vår goe tomte Johan. Han är lika lugn å trygg.
Han går inte i nån fälla å diskuterar med svärfar.
Enda skiftningar i humöret vi kan se är vid valet av arbete.
Det mesta går bra, men när han får sopa för mycket lager
åt Susanne då blir han trött.
Viskar nån däremot ett litet ord om att man egentligen borde röja så är
Johan redan halvvägs ute i skogen med motorsågen.
Häfitgaste minnet av Johan är nog vinterdagen med sisådär
femton minusgrader och en väl påpälsad jobbare. Overallen var tätt så Johans andedräkt gick rakt opp som en frostspiral. Han såg ut och fungerade som en stridbar älgtjur i sitt rätta sköte.
Idag kör Johan de mesta av våra maskiner.
Utvecklingen har verkligen gått framåt sen första gången jag satte Johan i
den eländiga gamla gula dieseltrucken utan servo.
Efter tio minuter var Johan så genomsvettig att han måste byta tröja.
Johan är social oxå. Han kan prata med de flesta.
Helst rör han sig förstås där det är mycket kablar eller två tum fyra.
Då får man höra så mycke fackuttryck så man bara baxnar.
Hoppas Du fortsätter trivas runt oss i Högelian Johan.
Vi behöver Dig.
När Du blir bara nog trygg så följer Du mera med till kyrkan oxå.
Åtminstone ifall det är extrabra fika.
Du påfågel i ett grått landskap
