Huvudena rullar.
En av de senaste är Tillväxtverkets chef Christina Lugnet.
Ja vem skulle vilja försvara henne och hennes undersåtars utsvävningar.
Men helt säkert var hon inte ensam. Och inte nog stark.
Och inte nog beskyddad. Hade inte nog betydelsefulla Vänner.
Fast hon verkar att klara det privatekonomiskt. Ändå.
Man vet inte alltid var de Fula Fiskarna finns.
Nog så ofta är de nog så välklädda.
För det där med att vandra på en egen liten stig bredvid lagen är nog så vanligt i nog så många sammanhang.
BISON har börjat göra affärer med Östeuropa. Ryssland med flera.
Här får man passa sig så att man inte börjar med nån sort av muta för då sitter man väldigt lätt väldigt fast i den söta syltburken.
Därborta är det uppenbart.
Hemma i gamla hederliga Svedala tror vi att vi är så präktiga.
Det är klart att nån penna slinker med här och där.
Nån extra betald rökpaus kan väl inte specla så stor roll.
Å när man ändå har lunchrast så passar man väl på att ta lite extratid för att gå till den affären – man är ju så stressad på fritiden.
Å firmabilen å firmamobilen används nog privat i den mån det går.
Med nya kassaapparater är det besvärligare att kalla hundfoder eller gräsklippare för spik å byggmaterial – länge var det oxå mycket populärt.
Tja var sätter man gränsen?
De där direktörerna snor åt sig miljoners miljoner så inte kan det väl spela nån roll ifall………
Så säger vi ute i stugorna.
Kan vi å Får vi säga så?!
Det är svårt det här.
Så himla lätt att man kastar stenbumerangen in i sitt eget glashus oxå.
Totalt sett ska vi nog ändå vara överens om att den
hel- halv- å trekvartsgrå marknaden är STOR.
Har man varit med en tid så har man varit med om en del.
Roligast tror jag va när en god vän och kollega kom å beklagade sig.
Den gode vännen hade plockat undan en del pengar. Ganska mycket.
Hans akuta bekymmer just nu var att Pengarna Möglade (!!)
Han hade inte tänkt nog klart. Sedlarna låg i en fuktig källare
– å nu möglade de.
Är det i sådana situationer man pratar om att “Tvätta Pengar”.
Idag ligger hans pengar tryggt och möglingssäkert i en frysbox. Sådeså.
När jag möter dessa mina Vänner som har så fullt schå med hur de ska kunna
leva med sina dolda tillgångar då funderar jag på Lyckan de har.
De kan knappt ta semester, köpa ny bil eller vad som helst utan att va rädda
för att nån Däroppe ska ifrågasätta dem.
Den bräckliga Lyckan kan de gott gå och leva illa i.
Det viktigaste fula Fiskstimmet är dock Vi.
Vi – den stora massan.
Vi som tycker att vi kan väl ändå försöka sno åt oss…. bara lite grand. När de stora drakarna är sååå dumma.
Men litet gånger många, många blir massor med pengar.
Den dagen vi tycker det är roligt att betala nog med skatt,
den dagen får vi mindre skatt.
Ifall vi delar på kakan – hela befolkningen.
Det finns en rörelse bl a i England där man öppet deklarerar hur mycket man med stolthet betalar i skatt.
Häftigt tycker jag.
Så dum e ja…………. 😳