Det är ganska intressant.
Jag får inte många kommentarer på mina bloggar.
Och de jag får är onödigt snälla.
Självklart är jag taxam för de.
MEN det finns ett räkneverk anslutet till bloggen. Där ser man vilka inlägg som skapar mest intresse.
Det är inte VARGEN, det är inte SCHÄFEN å de e inte MIDSOMMARBLOMSTER.
Men det är när jag är arg för Saras skull
och det är förra veckans blogg om “skit-prat”.
Alltså fortsätter vi på det temat.
Ibland citerar jag klokare män på min sida. Idag tänker jag på en läderhantverkare från turkiska Tarsus.
Denne märklige man påstår att Pengar Inte är Ont.
Nej han säger att KÄRLEKEN TILL PENGAR är Roten till Allt Ont.
Intressant, intressant.
Hur många är det inte som gömmer sig bakom denna tes.
“Inte älskar vi pengar!”
Omedvetet eller undermedvetet så försvarar vi våra positioner och våra fringisar (fringe benefit dvs dolda förmåner).
Vi gör allt för att leta opp en annan syndabock istället.
Jag har lyssnat på intressanta föreläsningar i detta ämne. Att ju högre opp du kommer i makt-herarkin desto flera människor med borderline-personlighet stöter Du på. Alltså människor med begränsad empatisk möjlighet.
Värst är det i sammanhang där man inte fysiskt möter och frotteras med levande själar.
Är det t o m så att Borderline – känslokyla – har en grogrund i dessa sfärer???
Klart är att de finns inom Politiken, inom Näringslivet,
tyvärr även inom Kyrkan.
I vår grottekvarn, den lilla glesbygdsgränskommunen längst västerut i landet är inte problemen så stora.
Men de är nog stora.
Seriöst uttalat – jag tror inga makthavande varken nuvarande eller tidigare skott sig ekonomiskt felaktigt på andras bekostnad.
Fastän många är glada i Pengar.
Med Makt är det värre.
När man suttit på en maktposition i åratal, i decennier, då blir denna position en naturlig piedstal att se världen utifrån.
Världen förändras faktiskt.
Man blir äldre (jag försöker komma ihåg det ibland), värderingar förändras, politiska system förskjuts etc.
Blir man då sidsteppad efter många år i ljuset kan livet bli besvärligt.
Blir man sidsteppad efter att i många år politiskt, idéellt jobbat för samhällets bästa kan det bli tungt.
Helt plötsligt är man inte lika efterfrågad. Helt plöstligt är det någon annan som media jagar.
Det kan vara skönt.
Det tycker säkert elitidrottsmannen å ministern när han sitter i stormens öga.
Men när när det är tomt och tyst då är det inte lika roligt längre.
Risken kan då vara att man antingen försöker komma tillbaka som en förlegad föredetting.
Eller att man försöker sätta käppar i hjulet för de som ljuset nu lyser på.
Vägen kan va knagglig på slutet
Om ett halvår hoppar jag av piedestalen som ordförande i Årjängs Missionsförsamling.
Det är en liten mendock en typ av makt-piedestal.
Måtte jag få ordentligt med smisk på fingrarna ifall jag inte bereder vägen
för min efterträdare på allra, allra bästa sätt.
Det finns nåt som heter Lyckoklöver.
Riktig Lyckoklöver är nåt helt annat än Pengar o Makt
Gäller att inte lägga alla ägg i samma korg
Pengar o Makt är förunderliga storheter. Stor del av livet jagar vi efter detta.
Endera når vi dem aldrig eller så kommer vi såpass långt att dessa Storheter jagar oss.
Vi trampar i en labyrint och vi finner inte ut.
