De e märkligt å ganska fantastiskt.
Uppenbarar sig vanligen några högrtycksdagar i slutet av juli varje år.
Lika overkligt varje gång.
Jag får va chef . Chef på BISON.
Chef på riktigt. Alltså inte bara på papperet.
Alla andra har semester och jag kan i egen hög person spatsera runt som en tupp utan hönor.
Jag hinner alltid före Susanne att ta telefon. som inte ringer för att det är sommartorka.
Ingen, absolut ingen hyfsar till mig. Ingen ber att jag ska torka av mig på fötterna. Eller skägget.
Ingen tittar förunderligt på mig ifall jag spankulerar runt på lagret.
Jag kan t o m packa en order. som aldrig kommer i sommartorkan.
å så kan jag städa. Skynda mig å plocka bort braaåhasaker.
Häromdagen hitta jag en truck på treåetthalvt ton som jag hiva.
MEN
Jag saknar dom allt.
Väldigt mycke.
Det blir lite långsamt i längden å va chef. Efter frukost e man less på å spela Spindelharpan å Wordfeud.
Garanterat säkert är att när arbetskamraterna återkommer så börjar telefon att ringa. å orderna kommer.
Det hör liksom ihop.
Tänk å få va chef!!
Då får man börja slita igen
Men de väntar vi allt med.
Dom kan ju inte komma tillbaks förrän dom har torkat upp efter allt sommarregn.