VARFÖR
Varför lever vi här?
Vad ska vi göra, Hur ska vi göra, Vad ska vi sträva efter?
Lycka?
Är det naturligt att vara lycklig? Ska man klaga på samhället med vår inrotade trygghetsnarkomani om Lyckan Går istället för att Komma.
Mycket av österländskt visdomsideal grundar sig på att Lycka inte är självklar – ta därför vara på den Lycka som Kommer.
å hur graderar man Lycka?
Det välbehag man känner när man stänger toalettdörren efter väl förrättat värv kan väl knappast kallas Lycka. Men nog är det skönt…..
”den som har mest prylar när han dör vinner” kan man ibland läsa på
en t-shirt man möter.
Att stå som vinnare i den kampen är näst intill en utopi.
å vad vinner Vinnaren?
LYCKA?
Arbete, Karriär, Välgång, Välstånd.
Ja varför jobbar man?
För att homo sapiens alltid har jobbat – att det sitter i ryggmärgen?
Alltså – varför fortsätter vi jobba när vi har fått ihop mat för dagen?
Hälsa då?
Ja Hälsa är verkligen viktigt. Det vet Du ifall det brister.
Ändå kan det inte vara Meningen det heller.
Meningen att Du är Frisk o Stark.
Att Du exempelvis ingår i en felfri högtstående arisk ras.
I så fall skulle vi ju applådera Danmark som sorterar bort alla foster med kromosomrubbningar typ Downs Syndrom.
Den Meningen köper inte jag!!!
Naturen då?
Då känns det ändå som att vi är på rättare väg.
Skönhetsupplevelsen i lärkans sång eller de dolda smultron-bären.
Den våldsamma styrkan i ett sommarlandskap som avbryts av tordönet med blixtar tvärs över himlavalvet.
eller Naturupplevelsen när en ny varelse startar sina liv. Rådjurskidet i den bortglömda skogsgläntan. Eller den nyfödda bebisen på BB som skriker och intuitivt säker sig mot mammas bröst.
Det nya, det vackra, det sköna, det meningsfulla
Men när detta vackra kraschar.
När åskvädret inte bara är storslagna blixtfenomen utan resultatet blir förstörelse o förödelse.
Var är Meningen då?
Vad är Meningen då?
Jag förstår inte varför vi lever.
Någon gammaldags författare filosoferade. Han betraktade det som sker under solen och sammanfattade det hela med att
”allt är tomhet, ett jagande efter vind”
Ändå vill jag inte byta ut detta Livet.
Jag vet att denna Predikare i nästa andetag tillägger att
”krokigt inte kan bli rakt”
Ändå vill jag inte byta ut detta Livet.
Inte ens när jag sitter i sorgehuset som bara skriker av tomhet och saknad.
Tomheten skriker så trumhinnorna sprängs.
Inte ens då vill jag byta ut detta Livet.
Ofta tycker jag att Livet är orättvist.
Jag tycker till och med ofta att det är orättvist emot mig. Men då får jag en knäpp på näsan tack o lov.
Jag kommer aldrig att begripa ett fnyk av en bråkdel av Meningen med Livet.
Han – den gamle, kloke säger ”vad man inte har kan man inte räkna”
Fast jag inte begriper ett fnyk, fast ibland hjärtat vill brista
Vill jag Inte Byta Ut Detta Livet.
