BISON är ett genuint Landsbygdsföretag. Det har vi papper på nu.
Vi blev nominerade till Årets Hederspris i Landsbygdens Framtid i Värmland. Vi fick inte priset, det går inte när man ställs emot en legendar som Hilmer Anderssons sågverk, men vi tycker juryns motivering till att vi skulle få va med var rent rörande
”spjutpspets på musikinredning som levereras över hela världen från Värmlands landsbygd. Genom samarbete med föreningar och nätverk har man skapat jobb på landsbygden och möjliggjort nya affärsidéer för andra företagare”.
sådeså
Är man ett genuint Landsbygdsföretag så måste man ha nära till Hö och nära till Vö.
HÖ
Mina föräldrar var landsbygdsföretag på riktigt. De var bönder på heltid på ett medelstort jordbruk i mitten av förra seklet. Idag ses det som mindre än pyttelitet. De hade bara 7-8 kor och lite andra djur. Och lite skog.
Mycket av mina mina minnen från barndommen gäller Hö. Hö det är ju torkat gräs, visste Du förstås. Du är väl inte dum heller!! Man upplevde att hela sommaren bestod av hässja hö å köra hölass.
Närmast hö man kommer idag är väl klippning av gräsmatta. Just nu är den nästan lika slitsam som höhässjning i stekande sol. Den motoriserade gräsklipparen har nämligen lagt av. Och den gamla startar heller inte. Någorlunda moderna medborgare införskaffar robot-gräsklippare, men inte undertecknad. I ilska åker jag till järnhandel och köper en handgräsklippare för att anfalla det numera riktigt välväxta gräset. Efter nån timmes slit noterar jag att nåt gym behöver jag inte besöka den här veckan heller. Men gräsmattan ser någorlunda nyklippt ut.
Och den nyinköpta handgräsklipparen höll till sista varvet. Då blev det för tungt för den stackarn och jag bröt sönder handtaget…………………
VÖ
Fastän jag är uppväxt i Köla som är beläget endast fyra mil från Årjäng lärde jag mig snabbt att i min nya hembygd vet man inte att vad man gör när man ska LÖ VÖ. Här heter det nämligen LA VE. Jag pratar på det som Du Stockholms-svenske kallar Stapla Ved.
Här är vi ett udda företag.
Oxå.
Vi eldar hela 700kvm/6m takhöjd med ved. Ved som vi själva hugger. På arbetstid. ”det är vår kick-offkonferens” säger Thomas.
Å de fungerar jättebra. Nu senast var Thomas så snäll ock så vi fick hugga vinterveden i hans skog. Gammal kohage där det i bördig mark under sjuttio år växt opp blandskog. 25m höga aspar å björkar. Då förslår kubikmetrarna fort när man jobbar. En ren fröjd.
Nu ligger allt hemma på skjulbacken. En prydlig vedhög.
Vi kapar det med med motorsåg. Tremetern kapas två gånger.
Ja vi har verkligen en rejäl vedpanna.
Sen kommer problemet.
De meterlånga björk-kubbarna ska klyvas.
Bara att bäna opp dem ifrån backen å opp i klyven det är ingen enkel match för en 62-årig gubbe.
Å Susanne kan ju inte göra allt……….. 😯
Kan någon förstå varför inte alla vill bo på landet……….
