BISON är inget religiöst företag i sig.
Men några som är å några som har varit anställda är engagerade i kyrkan. Och att ledareduon Ingegerd o Lennart är starkt engagerade påverkar förstås livet även på vårt företag.
I lördags hade Missionsförsamlingen sitt 144:e årsmöte. Jag har just startat mitt åttonde år som ordförande.
Sista året. Jag har idag 363 dagar kvar av mitt ordförandeskap, 363 dagar att fasa in en ny ledare i vår gemenskap.
Det är dax för utvärdering och filosofiska funderingar.
När jag under en relativt lång period suttit på liknande positiion i två så olika sammanhang känns det väldigt intressant att jämföra.
Punkt nummer ett är att det är svårare att vara ordförande i en kyrka än att vara företagsledare, om än i litet företag.
På företaget har vi en klar policy
“Vi ska ha göy å vi ska tjene penger. Vi ska inte tjene så mye penger att vi inte har göy å vi ska inte ha så göy att vi inte tjener penger”
I kyrkan har vi oxå policy. En klar policy. “Jesus är Herre”.
Fast visst kan det bli nästan flummigt.
Nej – vi är ingen flummig kyrka. Verkligen inte!!
Vi är en kyrka fulla av liv, full av åsikter, full av visioner. Och full av Tro på vår Herre Jesus.
Men skulle jag ställa mig på kyrktorget och intervjua gudstjänstbesökarna om hur deras Gud ser ut och om gemene man vore ärlig så skulle jag få klart spretande svar.
Detta är en storhet i vår kyrka.
Men oxå ett visst problem. Som Ni förstår ger detta ett ganska stort värderings-spann att jobba mot och med.
Åren som ordförande har lärt mig mycket. Kanske mer än något annat i mitt liv.
När jag tillträdde 2004 fanns en del frågande nunor. “Lennart?” “Han som är så tvärtemot” “Han som alltid ska tycka en massa”.
Hur ska han kunna stå i ledningen för denna fårskock?
Tack Församling för allt Ni lärt mig under dessa år. Ni har lärt mig att jag inte måste veta bäst. Ni har lärt mig att lyssna.
Självklart har jag under dessa år med tungt hjärta klubbat igenom vissa beslut. Vissa beslut som gick emot mina åsikter.
Tack Församling för att Ni lärt mig att jag ofta har fel.
Å tänk så bra det blev när Ni, när VI, fick bestämma.
Ibland frågar nån om det är slitsamt.
Tiden är inte slitsam. Nåt ska man ju göra med sin tid och detta har känts meningsfullt.
Men det har ändå varit slitsamt.
Beroende på var Du står i myllan kan man uttrycka det olika.
Du kyrkvane, till Dig säger jag att det varit andligt slitsamt. Du profane Medel-Svensson, till Dig säger jag att det varit mentalt slitsamt.
Etthundrafemtio medlemmar samt ett hundratal ytterligare i ungdomsföreningen. För att inte prata om alla hang-arounds. De som kommer och går, inte upplever kyrkan helt som sitt hem men ändå står oss nära och besöker oss av och till.
När man ofta blir ovänner i en liten familj, då är det väl något av ett mirakel att en organsiation med hundratals människor kan forma sig i kärlek till varandra. Och till något mer. Men då kallas det inte organsiation, då är det organism.
När både den store och den lille blir sedd och får komma till tals.
På vissa punkter upplever jag Kyrkan och Företaget likadana.
Engagemanget!!
Glädjen när det går bra. Empatin, medlevarskapet när det går tungt.
Människor som ställer opp. Att man absolut inte behöver vara å peta i alltning för det fungerar ändå.
Som våran Caisa på Bison svarade när Ingegerd och jag kommer ut från Nordkorea och får tillgång till cyberrymden igen.
“Här är mycket att göra, Ha det så bra!”
Översatt ungefär så här. “Ha den där positionen, Lennart – var ansiktet utåt. Arbetet de sköter vi!”
Då är det ungefär roligt att vara Företagsledare och Ordförande.