Wolmar å Maurice har rubbat mina cirklar.
Jag vet precis hur det är.
Borde vara.
Enligt min mall.
Men de faller utanför ramen av mina förutfattade meningar.
Wolmar vandrade över gränsen för tiotalet år sedan men jag minns honom som en av de mest timida människor jag mött. Trevlig och tillmötesgående, tog ingen plats.
Maurice är en sympatisk å trevlig prick. Vi har inte samma åsikter i allt men kan på ett öppet och gemytligt sätt resonera och lyssna på varandra.
Prrolbemet är bara att Wolmar å Maurice är gamla militärer.
Å jag som gammal och regelrätt vapenvägrare – jag vet vilka idioter militärer är.
Hur ska man göra när det inte stämmer????????
Som lök på laxen har jag ett häftigt bra citat. Å den jag citerar är en försvarsminister.
I USA dessutom!
Donald Rumsfield säger nämligen så här (jag finner citat efter idogt grävande i min papperskorg)
“There are known knowns;
there are things we know we know.
We also know there are known unknowns;
that is to say
we know there are some things we do not know.
But there are also unknown unknowns
– there are things we do not know we don’t know”
Ganska bra att inte veta så mycket.
Att inte ha så förtvivlat förblånat säkra åsikter om sina medmänniskor.
Jag ä rmycket taxam att jag vet så mycket mindre säkrare idag än jag visste för fyrtio år sedan.
Jag hoppas att jag inte trampat sönder för många med mina tvärsäkra fraser.
Knacka lite på ytan på Din granne.
Eller en klapp på axeln. Antydan till ett leende.
Jag lovar – det räcker att Du sätter Dig ner och bara ser ut som att Du vill lyssna på den som sitter bredvid Dig.
Att Du inte ser ut som om Du tänker ut nästa mening och bara väntar på att få prata själv.
Det är spännande!!
Det vänder på världen.
Den uppblåsta ballongen som syns på de fina festerna kanske spricker.
Eller högstadietjejen jag mötte i skolan. Hon som var såå jobbig och näst intill rabiat.
En dag satte vi oss och prata. Å jag lyssnade. När hon berättade att mamma super och styvfar tyckte hon var så jobbig så att de kastade ut henne och hon fick sitta ute i farstun hela natten.
Då började jag fatta.
JAG VET INTE BÄST
