VÄN

“Jag försöker räkna och ser att det går ungefär en vän på tjugo kontakter i min mobil. en på tjugo, som jag skulle kunna ringa till och berätta för hur liten rädd, svag och hjälplös jag känner mig där….” så skriver den sturske krönikören i Dagens Industri.

å så har vi det.

Kanske.

Nej inte fullt så illa när jag kikar igenom mina kontakter. Men jag har förstås så gammal mobiltelefon……….

Men en VÄN är något viktigt. Något i högsta grad VÄRDEFULLT. Något att värdera och värna om.

Den som säger “Du är min Vän”, den värdesätter jag högt. Det lägger sig rent som bomull runt hjärtat…

En Vän är nån som kan beröra mitt hjärta. Nån som man kan dela det inre med.

En Vän har främst två egenskaper. Vännen kan Lyssna och Vännen behåller ett förtroende.

Endera pratar man mycket. Vet inte hur mycket man vill dela. Eller oxå är man tyst tillsammans. Man vet ändå vad den andre tänker.

En vän kan vara vän, men en vän kan oxå vara barsk. Vänskap håller för sanning o kritik. en vän fjäskar inte.

Vänskap bygger man opp under lång tid. Vänskap kommer inte på ett mingelparty.

Några har förmånen att följas åt som vänner genom hela livet, för mig är det inte så.

Inte fanns det så många vänner å välja bland där på landsbygden. Och så fanns det ett handikapp på 1960-talet. Man kunde bara va vän med sitt eget kön. Kontakt med det andra hette något annat. De va nåt med tjejbaciller.

Detta är ändå något positivt med det “moderna samhället”. Kommer ihåg första gången Sonen kom hem från skolan i Karlstad och hade med sig en kompis. En tjej. Hela släkten ställde in sig på att det var en ny flickvän.

Men det var en tjejkompis. Inte “bara” en kompis heller. Det var en vän.

Det är spännande att ha vänner från alla kön. Å alla åldrar. Att mötas från så olika utgångspunkter.

Ibland försvinner vänner.

Efter fyrtio år träffade jag min bänkkamrat från skoltiden. Det var trevligt. Inte mer. Vi hade inget att prata om. Vi hade inget gemensamt. Hade vi verkligen varit vänner?

Något av en sorg.