Jag älskar Söndagsöppet.
Jag tycker det ska vara öppet i skidspåret på söndag å jag tycker absolut det ska vara öppet i vitsippsbacken länre frampå våren. Fotbollsmålet ska vara öppet för pappor och farföräldrar. Å den goa läsfåtöljen att mysa i.
Å så kyrkan.
Gärna en lång rad ringlande till kyrkan klockan elva på söndag. Få inmatat lite visdomsord, sjunga med i glada sånger och inte minst dricka kyrk-kaffe.
Det är söndags-öppet på riktigt.
Men allt det där onödiga, stressande bestämmer jag härmed att vi omedelbartbums stänger. Alla Köpcenter, ja varenda butik i Konungariket Sverige förbjuder vi att ha öppet på söndagar.
Ifall vi samtidigt söndagsstänger alla apotek så måste vi förstås va beredda på att det pyser ut i andra änden. Psykakuten torde bli överbelamrad. Gemene man får helt plötsligt tid att umgår och tid att tänka.
Det är rent allvarligt.
som egenföretagare anser jag det dessutom totalt ekonomiskt förkastligt att ha söndagsöppet. Inte vill jag betala alla griniga anställda på obekvämt röda tider. Dubbelt opp dessutom. Någon kan möjligtvis syna korten och säga som så att “Notställ kan man lika väl köpa på måndag”.
Tänk så rätt Du har. Det kan man göra med mjölk å blöjor oxå. Eller ändå mer intelligent – köpa på lördag ifall man tänker bruka det på söndag.
Jodå – jag har suttit i klistret själv. Under många år var jag på höstarna uppköpare av bär och svamp.
Å inte hade jag stängt söndagar inte.
Fast det var dumt.
Tidvis hade jag ändå stängt och ledigt lördagar. Det viktigaste är förstås med avbrott en dag i veckan. Vilken dag spelar mindre roll. Ifall vi är såpass principfasta så att vi kan vara lediga när vi är lediga.
Ifall andra inte är lediga.
Dammsugaren får Du inte plocka fram på söndag heller. å helst inte stora jobbiga söndagssteken. Hammare å såg får Du bara bruka om Du tycket de e roligt. För de ska va roligt.
Eller tråkigt.
Mina föräldrar, ett strävsamt lantbrukarpar, var gammaldags religiösa. De jobbade hårt hela veckan lång. Utom på söndag. Givetvis mjölkade de och “stässade” om kreaturen. Men i övrigt minns jag söndagen som en tråkig dag. Det hände inte så mycket. Inte ens när alla grannarna runtomkring “räddade” höskörden kunde pappa tänka sig att lyfta en högaffel på söndagen.
Deet är farligt att för enkelt se orsak å verkan. Men faktum är att jag minns inte en enda gång att vi skulle fått köra ruttet hö till skogen för att vi helgat vilodagen.
Mina föräldrar hade förstått livets gång. Korna gick i sin och vallen måste läggas i träda. Likaså behöver vi människor en tid av vår vecka att inte vara nyttiga.
När mamma blev riktigt gammal – hon hade genomlevt hela Sveriges industrirevolution ifrån ute-dass till TV-soffa – när hon blev rikgitg gammal så började hon höra den ena efter den andra som “gick i väggen”.
Mamma kunde aldrig begripa det.
Jag förstår att mamma inte begriper. Få har arbetat så hårt och så mycket som hon.
Fjärran att jag skulle negligera eller på något sätt se ner på den som drabbats av utmattningsdepression.
Jag försöker bara så sambandet mellan vila och jobb.
Det blir som ett halvfärdigt bygge……..
