Finns det nån buckla i Ditt liv?
Eller bara nån lite skråma eller reva åtminstone.
Jag menade altså inte den där fantastiska bucklan som står å skiner i skyltfönstret på bokhyllan. Den som visar att Du e så duktig.
Hos mig finns det så många andra typer av bucklor. De är så tydliga så jag orkar inte dölja dem längre.
Jo en del döljer jag och tror att Du inte ser.
Fast…
Fick en rejäl skråma här i våras.
På bilen.
Helt plötsligt fanns där bara en stor buckla på framskärmen. Och så fanns det blå färgavlagring på min C5:as röda lack.
Det gav upphov till många intressanta samtal. ”Vad har Du gjort nu?” ”Hur gick detta till?” ”Vems var felet?” ”När hände det?” ”Vad säger försäkringsbolaget?” etc.
Det fanns ett problem. Problemet var att jag inte visste. Disträ, opraktisk, naiv, obalanserad, skrupellös, tillintetgjord…. nog måste jag veta om nån har tufsat till min Kära, Dyra Ägodel. ”Näej”, jag visste inte. ”Men det var väl nån lastbil som backade på Dig när Du var inne på ICA å handlade”. ”Jaså?” Det enda jag vet är att jag inte brukar handla.
Resultatet blev att mina Godaste Arbetskamrater tog över ärendet. De skämdes så att det stod ofräsch bil på BISONs parkering. ”men den går ju att köra lika bra med bucklig skärm…” ”Tyst, skriv under Din namnteckning där så tar vi hand om Dig å bilen”.
Min röda C5:a står fräsch, hel å lortig ute på parkeringen igen.
Där står oxå en vit buss med BISON-logga. Med bucklig skärm.
Fast nu vet jag varför.
Å älgen har ågren i sin himmel för att hon sprang i vägen för mig. Inte var det nåt övergångsställe där inte.
…………………………………..dom där bucklorna som inte syns då?
Dom som bara dyker upp i en inre bild så snart man slår upp ögonen på morronen.
Dom som säger att man inte är så förblånat präktig. Egentligen.
Kan vi erkänna dom? Godta att de är en del av min person.
För att jag är Älskad. Ändå.