Trots obefintligt understöd från barnsben har jag levt med idrott hela mitt liv. Inga curlingföräldrar där inte. De hade viktigare saker att göra. Man fick hålla reda på alla tider, cykla till träningspass etc. Ensam.
Vid sexti års ålder följer jag idrotten halvt på avstånd. Boule, Skeet å Konståkning går mig förbi. Boxning å Trav är inte idrott. Enahanda idrotter som Simning o Alpint tråkar ut mig. Det senare kan jag möjligen följa nu när vi har storstjärnan Mats Olsson på hemmaplan. Skidåkning är riktigt roligt. Å Friidrott. Varierande o där olika karaktärer växer fram.
Men… roligast är Lagidrotten. “Schackspelet” på en plan där man måste tänka i flera steg. Bandy är säkert roligt för den som ser kulan. Ishockey är för mycke slagsmål. Ärligt talat är jag inte nog tränad heller att hinna med å se allt som händer på plan. Plus att jag är lite trött på allt haussande av Färjestad. Trots allt.
Nej det är FOTBOLL som gäller. Uppväxt med trasan. Det som för femtio år sedan gav mig mitt första självförtroende. Å jag lär aldrig glömma när jag som tonåring tog plats i vördade KÖLA AIK:s A-lag i självaste gärdsgårdserien. Det var Livet. Det är Livet.
Jag menar det finns fragment från denna tid i dagens Bryntessonska beteende. Fragmentet kallas Degerfors IF, RÖDA VITA LAGET. 1960 som nykomling i allsvenskan slutade de på femte plats. Långt före ex.vis Hälsingborg (med ä).Å 1963 blev laget tvåa endast två poäng efter självaste Norrköping. Det året lyckades jag tjäna hela femtio kronor hos DN genom att tippa Tord Grip som Allsvenskans förste målgörare. Snål var jag redan på den tiden – hade inte råd att köpa tidningen utan gick till Arvika Stadsbibliotek och läste mitt namn i denna ärevördiga blaska.
Något år före hade jag oxå fått åka till Stora Valla i Degerfors. Så nära himlen har jag sällan varit. Äldre kusinen Margit med fotbollskära maken Uno hämtade mig å farbror Herman i sin Folkvagns-bubbla för färd till metropolen och allsvensk fotboll. Matchen var häftig, å inte nog med det. Efteråt till deras lilla lägenhet i Karlstad för att äta bullar å dricka mjölkchoklad framför Sportspegeln i TV. Å se Degerfors igen! där jag varit. Vi som inte ens hade TV hemma.
Inte så konstigt att egentligen att man är nostalgisk. Att man minns alla från “Skjorta” Bergström å Lasse Heinemann till Ralph Edström å Olof Mellberg. Man söker det genuina, det äkta. Rekordmagasinet. Ett litet bruks-lag som med egna produkter ger storstadsklubbarna på tafsen.
Givetvis vet jag att detta inte är riktigt. Jag vet att idag spelar DIF i superettan. Jag vet att Degerfors liksom alla på den nivån köper o säljer spelare osv.
Men låt mig få ha kvar den där drömmen. Ibland tror jag att Du oxå har nån konstig defekt som påverkar Ditt liv.
Det kan va Bingo eller det kan va Spindelharpan. Eller Se o Hör, Pyrschjakt, Esprit, Mästarnas mästare eller Berglins gubbar. Det kan va Spikmattor, Vinterbad, Middagsslummer eller Handarbets-café. Nån liten märklig defekt dras vi med, de av oss som inte är fullkomliga.
Å ikväll drar jag tll Stora Valla igen. Tanken är att DIF ska spöa Ljungskile….
