Vet inte om jag har rätt. Ibland känner jag mig helt övertygad. Övertygad om att vi har ett samhälle som Krackelerar. Enligt NE betyder ordet krackelera ge (glasyr el glas) ett nät av fina sprickor; även med avseende på färg eller fernissa. Det blir vackert. Det kan bli rent fantastiskt vackert………Men så står det ord ytterligare i NE. Ordet som står är ”spricka”.
Jag sitter å tittar ut genom fönstret på millioners av vitsippor. De liksom bildar ett nät av fina sprickor. Detta tjusiga underverk som till dels har sin orsak uti försurningen av vår natur. Nej, vitsippor gillar INTE sur natur, men dock de hör till den växtlighet som är mest motståndskraftiga. lever och överlever fortfarande en tid trots osunda inre förhållanden.
Jag mötte härförleden en kllle som jobbar inom den sociala sektorn. Han har gjort det under hela sitt liv. Under decennier har han vistats utomlands och bara haft ljusblåa somriga semesterveckor i Sverige. När han nu återkommit till moderslandet på heltid så förfasar han sig över hur vårt gamla fina solidariska samhälle så kapitalt nedrustats. I så små steg att vi medborgare som dagligen trampar i dyngan inte märker den nedåtgående spiralen.
Vi rika blir rikare, den fattige blir fattigare och alltmera hjälplös. En segregation som gör att vi idag kan tävla med USA om att höra till de riktigt orättfärdiga demokratierna i världen. Allt utfört och beslutat i sann demokratisk anda. Av Alliansen bröder o systrar. Av Socialdemokrater. Ingen skriker!
Vi har idag förskaffat oss ett elefantiasis tjänstemannasamhälle av Barbapapa-modell.
Barbapapa är en vanligtvis päronformad, skär varelse med möjlighet att ändra sin form till praktiskt taget vad som helst
Inte tror jag på en God Värld. Men inte heller tror jag att mina medmänniskor medvetet i sitt dagliga värv gör allt för att vardagen ska bli så sur och besvärlig som möjligt. Inte! Ändå är detta resultatet i mycket av vårt möte med myndigheter. Min starkt färgade hypotes är att min motpart (myndighets-medmänniskan) ofta har ett enda övergripande mål med sitt arbetsliv, nämligen att hålla sitt eget skrivbord så städat o rent så att ingen kan anklaga honom/henne för att göra något formellt fel och därmed riskera att mista jobbet.
Vilket alltör ofta innbeär att myndighetsmedmänniskan inte gör något rätt heller…………
Fastän vi inte vill vara dumma å vrånga. VI HAR FORMAT ETT SAMHÄLLE SOM VI INTE LÄNGRE HAR MAKTEN ÖVER. Barbapapa-samhället formar sig – därför att det har tappat sina etiska riktlinjer.
Har jag Rätt?? Har jag Fel??
Härute i vitsipsskogen i Högelian, där vi forfarande kan skratta ihop på företaget, där vi skjuter axeln till när det är besvärligt, där vi ser om det brinner i grannens skorsten – här ska vi verkligen inte klaga.
Men ibland måste jag lämna idyllen och hamnar hos Er ute i verkligheten. Då blir jag frustrerad. Jag vill ju inte ge opp! Jag vill se vitsippsskogen som det goda där jag vill placera mitt liv. Inte den sista vackra krackelerande fernissan. Ska världen gå under imorron vill jag idag plantera ett äppelträd!!
