O hemska tanke.
Vi springer efter bussen, vi springer till nästa sammanträde, vi springer å snyter barn och vi springer för att hinna med alla PRO-träffar..Varför springer vi? Gör vi det för att få va viktiga, för att finnas? Eller springer vi för att döva ångesten o tomheten i vårt inre? Eller springer vi bara för att alla andra springer?
Nu har jag väl ändå retat upp Dig? Du har rätt i att det är tjugofem år sen jag var småbarnsförälder. Du har oxå rätt i att jag har tummen mitt i armbågen så det blir inte mycket av hushållsarbete, trädgård och underhåll. Du har till och med rätt att det är himla orättvist att jag bara har 150 meter till arbetsplatsen. Å så vet jag inte hur det är att vara viktig å oersättlig….
Men jag gör en del jag oxå. Jag är bas och arbetsledare för BISON. Visserligen säger min personal att det går väl så bra när jag är borta, men visst har jag ett strategiskt ansvar och visst gör jag mina timmar för företaget. Dessutom så är jag ordförande i en starkt levande idéell förening med hundrafemtio medlemmar som har trehundra åsikter och tusen aktivitieter och där det nog går åt bortemot en kvarts tjänst arbetstid. Och jag har ett ganska brett kontaktnät. Förutom familj med barn, fosterbarn o barnbarn osv så finns det många andra trevliga människor i min omgivning. Ett socialt engagemang har vi oxå alltid haft i familjen. Och många intressen finns det. Förutom huvudintresset Människor kan nämnas Idrott (Degerfors o Petter Northug!), Resor (Grönland o Nordkorea), Livsåskådning (mycket å skåda på!) Böcker o Filmer (frugan har sexhundra katalogiserade filmer, jag kommer strax efter). Å så lite Natur, lite Brädspel å lite ….
Jag utmanar Dig. Jag tar gärna ett samtal med Dig. JAG HAR TID!. Testa mig!
Eftersom jag alltså har barn o barnbarn så vet jag att livet inte alltid går att ruta in. Att man inte alltid HAR TID. Men jag är 100%-igt övertygad om att den mesta brådskan i vårt samhälle är fejkad.
Vad vinner Du på att springa till övergångsstället för att rädda den gröna gubben? Du vet att Du kan inte lura Livet. Har Du fööör mycke å göra i en månads tid så dra till handbromsen!! Livet bryr sig inte, Livet är orättvist, Livet är obarmhärtigt, Livet slår. Hårt Plötsligt sitter vi där med med hjärtinfarkt å utmattningsdepression.
Då får vi tid att tänka…..
De flesta av mina vänner som har sådär bråttom hinner med det de prioriterar främst. Big Brother eller Skavlan, gym-passet eller Se o Hör, rådjursjakten eller shopping-rundan.
Du får göra det Du gillar. Bara Du trivs med det. Bara Du inte flåsar i mitt öra av stress och viftar med drypfull almanacka. Livet är alltså orättvist. Du kanske inte drabbas av fysiska eller psykiska krämpor fast Du springer. Du får straffet ändå. Straffet är att Du missar Livet medans Du bläddrar i almanackan.
Själv gillar jag att bara fundera i ett varmt bad, att orka springa min sjukilometers-runda i skogen, att sitta o filosofera med en god vän, att se Degerfors göra mål.
Tack Gode Gud att jag inte har mera bråttom än att jag hinner det.
Å Du Gud – låt det inte bli så stressigt att bli pensionär utan att jag hinner med dom där viktiga sakerna. En skogspromenad med Ellie 2½ år, ett mail till Tomas i Lindesberg, en vandring i Rodopibergen, att lyssna til en vettig predikan, att uppleva glädjen när både en säljare och en köpare är nöjda i en affär……………….
