Om man lyssnar riktigt nog kan man höra tassande steg. En dörr öppnas mycket försiktigt och stegen tassar fram till huvudkudden. Två-åringen viskar tyst Nu var du inte vaken farmor! Och helt visst – det är inte lika normalt för farmor att vara vaken halv sex på morron. Men farmor fattar situationen blixtsnabbt i sitt sömndruckna tillstånd. För att mamma o pappa ska få sova vidare distraherar Farmor Ellie på alla sätt. Farmor lockar med frukost, farmor lockar med spel och med högläsning. Farfar ligger en sänglängd bort men han finns inte i Ellies sinnesvärld i detta nu. Ellie o Farmor försvinner till nedervåningen och av bara farten tar de oxå med sig två-månaders Hillevi. Snart, riktigt snart kommer även fyra o ett halvt-åringen smygande, kikande under sin lugg. Har han missat nåt? Farfar kommer faktiskt oxå opp. Farfar ska vi läsa? säger Edvin och sätter sig hos Farmor. Med tre händer donar farmor med sina barnbarn, läser Mumintrollet, spelar Blokus, byter blöja o gör iordning en smörgås. Med fjärde handen plockar hon i diskmaskinen och med den femte fixar hon till farfar så att hon kan skicka iväg honom till Möbelmässan.
Egentligen borde farfar gå å fundera på Farmors kapacitet där på morronen men han har mer än nog med att förundra sig över sin omgivning. Det verkar inte va inne att va ute i Stockholm. Han ser mindre människor än om han vore i Högelian. Han lämnar de 196 radhusen och går genom väldiga områden med baracker ställda på högkant. Här måste det bo tusentals människor. Var är dom? Några gör sin joggingtur mot tunnelbane-ingången och och två propra herrar skrapar isen från sina bilars frontrutor. Men dom andra 2989 människorna. dom ser man varken morron, middag eller kväll.
Det är kanske dom som står på det japanskt-trängsliga pendeltåget? Denna morron har det nämligen landat nåt vit på marken och hela stora staden är i uppror. Eftersom människorna normalt inte är ute kan de inte veta att det vita heter snö och är en naturprodukt som man inte alls behöver vara rädd för. Varken bussar, tåg eller nänniskor begriper sig på det här och det är stor uppståndelse i såväl media som i den övriga verkligheten.
Nåväl, farfar tränger sig fram till dagens arbetsplats och sitter där på Möbelmässan av en dag med att småprata med trevliga besökare.
Strosar sedan hem från tunnelbanan åter ensam i storstaden. Väl ”hemma” får han rapport om allt som hänt med kälke o pulka, med snöskottning och med museibesök. Med städning disk o matlagning. Farfar kommer hem när det redan är kväll och barnen är i säng. Utom Hillevi som ammar hos sin mamma. Där går faktiskt Farmor ibet. Farfar tycker det kan bli skönt att få vila efter en hel dags sittande. Och visst får han vila. Vilande får han se Farmor sno runt, hänga opp tavlor, städa i skåp, plocka opp flyttkartonger och…. Hon borde fatta att hon inte är så ung längre, att hon fyllt sina femti. Å att det sliter på omgivningen som ska åse detta.
Det blir dock kväll igen även i förorten. Kollektivfamiljen har alltid en öppen famn så det finns hjärtplatser o det finns stjärtplatser. Kanske inte alltid de mest bekväma. Bäddsoffan är köpt på bloggen. Den är tretti år gammal och en försjunken hårding så inte blir det sömn hela natten inte.
Å i god tid före klockan sex på morron hörs det små tysta tassande steg och dörren öppnas såå försiktigt.
Inte konstigt att Farmor är omtyckt å populär
