Egentligen är det ganska bedrövligt vid min ålder. Brakfylla precis hela helgen. Ända från tidig fredag middag fram till sena söndan. Det märkliga är baksmällan nu på måndag morron. Nu – ganska nyvaken, men med 1500 m bröstsim nyss avverkade känner jag mig förvånansvärt fräsch. Och glad.
Glad fast man har tvingats att fylla sextio.
Skulle ju inte fira va det tänkt. Ev. firande skjuter vi opp till nästa midsommargrönska då kära frun fyller precis lika jämnt. Problemet var att i tidningen vi pålyste detta fanns det ännu en annons. Precis bredvid. Där hade min totalt underbara personal oxå satt in en annons. En annons med bilden på en skröplig farbror. Bildtexten löd ”Gubben är sexti år, vi har Öppet Hus”. Det totalt underbara med detta motsägelsefulla budskap var att jag personligen slapp ha dåligt samvete för att min Ingegerd skulle få en massa, massa arbete.
Resultatet blev alltså först en helskön eftermiddag på Bison med äpple- och blåbärskaka, tipspromenad och annat godis. Här satt lantmätare, kompoistörer å pingstvänner. Det var kommunalråd, pastorer å annat vanligt folk. Med denna kompott kan man bara med största glädje svälja att utslagsfrågan på tipspromenaden behandlade jubilarens matchvikt.
Så har helgen fortsatt. Kidnapping med gourmetmiddag på Waterside å gäster inramlande både lördag o söndag. Statistiksjukan lever kvar även när man är ålderstigen 60-åring och när gamle lumparkompisen från1970, Lars-Erik på Henån ringer på söndagkvällen kan jag konstatera att jag inte riktigt förstår.
Jag konstaterar att Strindberg hade fel. Det är inte synd om människan. Eller Selma Lagerlöf som travesterade och sa att det är mest synd om den som är dum och bor i Vämland. Inte. När jag räknar ihop besökare, inkomna kort, telefonsamtal, sms, skype samt ett fyrtiotal hälsningar på facebook så har hela 140 personer hört av sig.
Känner jag verkligen så många!!
Allt var roligt. Det var roligt med träningsoverallen m plats för gubbmage å det var roligt med alla, alla, alla blommor. Men utan tvekan var det roligast bara att Ni hörde av Er!! Att Ni bryr Er om lilla mig. Att Elsa å Gerd å de andra från Omsorgsgruppen skickar kort, att Uno i Slämtegen ringer, att Ingmar o Malin tog sig tid att komma med en blomma, Sara som köpt ett stort korsord och Johan som kom med en mega chokladask. Alla, alla som jag fick prata med.
TACK FÖR ATT NI FINNS.
Det går inte att gradera, det förstår Ni. Men så roligt att höra i vimlet beundran för den fantastiska personal jag har som bara ställer opp å initierar en sån festhelg!!!!
Tänk att fylla inte behöver vara farligt. ’Tänk att man kan blanda vardag o fest. Tänk att man får fortsätta leva även efter detta decennie-kliv. Lyssnade på Anders Carlberg, Fryshuset här i Årjäng häromkvällen. Han sa t o m att vi nästan är viktigaste generationen vi som har barnbarn och vi som känner unga. Vi som har både tid å auktoritet för de små.
Å tänk nu är jag t o m ute på youtube oxå. Jo de e sant. Men jag berättar inte adressen…….