Ja e i Korea. Å gumman me. Vi är i Kim Il Sungs mausoleum och struttar vördnadsfullt runt. Eller så är vi på föredrag om juche-ideologin som skapat detta Nordkoreanska paradis. Eller kanske vi är på det allra mesta fantastiska – vi kan vara på Mass games. Tänk Dig en ordinär fotbollsplan där det pågår gymnastikuppvisning med 80.000 (!!!) gymnaster. Samtidigt. Sånt kan bara förekomma i en xxxx-stat, eller hur?
Jag är alltså sextio år och skulle så hemskt gärna vilja utforska en liten del ytterligare av världen innan kroppen blir alltför skröplig. Detta med Nordkorea har varit en dröm i åratal. Å nu är vi alltså där. Kanske? Vi fick i alla fall visum strax innan vi reste. Å Du förstår, in till Nordkorea får man ta med sig varken dator eller mobiltelefon. Så helt säkert att jag fortfarande finns vet Du ju inte. Men spännande verkar det.
Absoluta merparten av vår bekantskapskrets som fått höra om vårt val av resmål har sagt likadant ” Varför reser ni dit? Vad vill Ni se där?” Jag brukar säga att det är så sällan jag besöker Nordkorea så så jag tycker det verkar intressant. Liksom att komma in i en ny kultur. Många av dom som tycker att vi (=jag) är ännu knepigare än vanligt tillbringar sina semestrar på time-sharelägenheter i Gran Canaria, all-inclusivehotell i Egypten eller på en överfull campingplats. Åsså frågar dom ifall vi får se nånting!!
Vi åker på denna resa med vidöppna ögon och oförstört sinne. Vi är fullkomligt medvetna om att vi kommer att bli vallade runt bland vackra statyer, fungerande jordbruk och leende arbetare med tom blick. Vi vet att vi inte får se varken 38:e breddgraden eller översvämningar o massvält. Vi tror ändå att om vi gör en rutt bortanför torget i vår hemstad så har vi möjlighet att lyfta blicken. Vi får se dom där människor som vi ofta föraktsamt därhemma kallar för invandrare. Se människor i den mljö som dock är deras. Se att det finns flera länder än Sverige som inte allt fungerar inuti. Inte ens efter valet och alla löften.
Å så ska vi till Sydkokrea. Detta till Nordkorea etniska broderfolk med samma ursprung och samma språk. Detta folk som oxå det slitit så oerhört hårt efter andra världskriget men som idag verkar leva i materiell välfärd. Är allt bara bra där??
De ska bli. Spännande…!!!
