De var en försommarkväll. Ljum o fin som bara en försaommarkväll kan vara. Farfar å Edvin var på skattjakt. Det är spännande att va på skattjakt med en fyra-åring. Vi befann oss på gårdsplan framför BISON. Ett företag hyrde tidigare in sig i våra lokaler. Ett företag som skrotade elektronik. Å fortfarande – åtta år senare – kan man lätt göra fynd. Sparkar man bara i gruset så dyker det opp glasbitar från en kraschad TV-skärm eller en bit kabel. Tänk så glad farmor ska bli när vi visar våra skatter!! Här finns bokstäver från ett tangentbord, ett konstigt rör,,,,
Då sväger en bil in på vår plan. En röd Ford Kadett av tidigt nitti-tal. Eller nåt annat. Väl använd. En kille vevar ner rutan och börjar ogenerat prata. Jo det är ju intressant med nya människor… Han hade kört förbi företaget som ligger längs väg 172 massor av gånger säger han. Sett hur det med åren har vuxit. Jo vi har nog byggt och byggt till kanske 7-8 gånger. Han hade sett det där å funderade vad vi sysslade med. Vid det här laget rycker Edvin farfar i handen å funderar vad det är för en inkräktare som tagit överr. Men farfar är borta. Någon har frågat om BISON, då måste han ju bara prata. Jo, företaget har funnits i massor av år faktist. Liksom smugit upp ur jorden och är nu etablerat. Fortfarande tämligen okänt i Årjäng med omnejd, men mycket välkänt i musikvärlden. ”Vi tillverkar nämligen musikinredning av högsta kvalitet och vi har tillfört branschen innovationer och hjälpmedel”. Och då kommer frågan – grundorsaken till att den röda Kadetten svängde in på vår gårdsplan. ”Du som hållit på med det här så länge, vad kan man tillverka å sälja (för at bli rik)?” Tänk så enkelt det är. Ge mig en idé och jag ska kläcka den. Jag har mött det otaliga gånger under mitt trettioåriga företagareliv. Att man bara typ plockar opp en skatt där på gårdsplan och Sesam öppnar sig.
Ibland försöker jag förklara, ibland blir jag irriterad. För det mesta blir jag bara trött. Det är ju inte så här. Livet som företagare å innovatör fungerar inte så! Som säljare möter vi marknadens behov dagligen. Fantastaiska kreatörer å brukare ger oss idéerna att kläcka nästan dagligen. Columbi ägg är att finna guldkornet på den enorma grusplanen. Att välja rätt idé av de femtio senaste förslagen. Att kunna förstå att det där att marknadsföra en produkt är så väldigt mycket svårare än att tillverka. Jag står ensam kvar på gårdsplan å grunnar. Forden har försvunnit. Edvin har definitvt lessnat både på skattjakt å farfar.
Igår kväll kom jag på’t. Jag klippte gräsmattan. Hur gör Du? Jag börjar ofta från nya utgångspunkter. Ibland klipper jag omkretsen först och går runt, runt så att den oklippta ytan blir minder o mindre. Löjligt säger Du som är praktisk o funktionellt funtad. Du som klipper fina strängar från väster till öster. Rakt o prydligt. Kan det vara så dumt o enkelt?! Som vi säger på BISON ”vi tar oss friheten att tänka självständigt”. Vi eldar fastigheten med ved som vi hugger på arbetstid fastän de står i management-boken att det inte lönar sig att ”gå i skogen att plocka pinnar”. Har det nåt med att våga tänka annorlunda å våga göra, våga göra bort sig….. Jag ska gå in å fråga Edvin. Ifall farmor inte lagt honom för natten.