Det är bakvänt som så mycket. Fyra-åringen som borde finnas på landet bor på sjunde våningen i stan. Farfar företagaren som borde ha sin rörelse i centrum av världen finns långt ute i skogen. Fyrtio mil från varann. Därför möts Edvin å farfar inte så ofta. När Edvin kom nu i början av sommaren fick de i alla fall göra utflykt tillsammans. Edvin packa ryggsäcken med saft å frukt. Å ett knäckebröd. Så gick vi iväg längs den gamla banvallen som en gång i tiden var stolta DVVJ:s järnväg. En fyra-åring har många kloka ord att säga så farfar fick mest lyssna. Å så var det så mycke växter att prata om. Det var smörblomma å prästkrage, det var midsommarblomster å kabbeleka. Å så hade visst farmor lärt Edvin att käringtand heter ”tuppegull” här i Värmland. Stickiga träden med barr heter tall å julgran. Å så va det en ny trädsort som visst bara hette en. Björken heter det tjusiga trädet med vit stam. Sen så fanns det massor av ett grått träd där längs älvkanten. I Stockholm säger man visst al men här får Edvin lära sig säga ”ârder”. Efter en halvtimme var vi framme vid en bro som gick över älven. Det har varit en bro. Nu hade mycket av bräderna murknat å försvunnit. 
Edvin satte sig mitt på bron med bena dinglandes över kanten – där det borde funnits bräder. Vi var överens om att det var en himla tur att farmor inte var med – tänk så rädd hon skulle varit. Vi fikar. Edvin hade även lyckats fixa med kaffe åt farfar så lyckan är komplett. Fortsätter filosofera. Äppelskrotten kastar vi i älven och den ser vi flyta länge, länge. Efter fikapausen hade vi många val att göra. Vi kunde vända tillbaka hem till lillasyster Ellie, till farmor å de andra. Eller vi kunde fortsätta längs banvallen. Vi kunde oxå i fyrvägs-korsningen gå rakt in i djupa skogen. Eller tvärtom ut mot landsvägen. Edvin bestämde att vi fortsätter längs banvallen. För säkerhets skull. Så att vi inte går vilse. Det finns mycket mer att prata om. Det där att det fanns ett liv före kylskåpet, mobilen å datorn. När man gick på utedass till å med på vintern. Lite spännande höra på farfar oxå. Men flytta hit det skulle inte Edvin. Han bor ju redan på sjunde våningen. Men visst kan vi mötas ibland på picknick-utflykter. Nästa gång ska vi utforska den gamla kvarnen som ramla ihop för snart hundra år sen.
Vad är Lycka?