OKTOBER 2009
Vi satt ett gäng å snacka. Snacka om vad som engagerar, vad vi har tid med och vad vi prioriterar. Då utbrister Maria ”man måste bli DRABBAD”.
Du som är drabbad av sorg, de som drabbades av tsunamin etc håller nog inte med att det är särskilt positivt att bli drabbad.
Men det som säkert Maria menade och som är så avgörande är att Något måste bli allra viktigast i vårt liv. Något måste kanske slå ner som en bomb för att vi ska få de rätta proportionerna på livet. Se vad som är värt att bry sig om och se vad som är ekorrhjulets hysteri.
Ingegerd o ja drabbades en gång – när vi ganska nyss hade startat vårt gemensamma liv ”drabbades” vi av Sara, vår numera 34-åriga underbara dotter som föddes med downs syndrom.
Vi hann tänka många mörka tankar i vårt unga liv. Vi sa Varför många gånger. Men vi var unga och vi var nog formbara. Livet fick chansen att lära oss, när något stort oförutsett drabbade oss.
Vi lärde oss oerhört mycket. Vi lärde oss se dessa stackars medmänniskor som led med oss, men där rädslan för det oförklarliga var så stor att de inte orkade närma sig.
Och vi såg de vänner som bara fanns. Syster Maj som inte sa nånting utan bara grät där i telefon var det största för mig.
Och så fick vi framför allt lära oss det positiva med att Drabbas. Vi fick tidigt lära oss se en del av det som är viktigt i Livet. Vi lärde lite att se medmänniskor.
Vi lärde oss väldigt snart att det som hade Drabbat oss INTE var en börda. Ärligt talat kan jag inte tänka mig nån ”annan sorts Sara” än den vi har. Vår Sara har gåvor som mer än väl täcker upp ev brist på intellekt.
Alltså – vi behöver en ”kioskvältare”. Något som vänder oss opp å ner.
Samtalade med en annan av mina bästa vänner. Kom in på frågan om målsättning med livet. Han klara inte att med ord uttrycka sina mål.
Då behöver vi bli drabbade.
Låt Dig drabbas av medmänsklighet, barnaskrik, älgjakt eller hjärtkrosseri….
Låt oss drabbas av hösten. Den avskalade, rena, kylslagna hösten med sina granna färger.