DET ÄR INTE SÅ FARLIGT….. Nej jag håller nog med – Du har rätt. För det allra allra mesta så går det över och det är inte så farligt.
Men ändå – när man mår piss och får ett sånt uttalande i nyllet, då spelar det liten roll ifall jag är fem år och rispat knät eller femtifem och rispat själen.
Ibland har vi klokheten att se att vi måste släta över det hela, inte uppförstora.
Ibland är vi dåliga (och fega) lyssnare.
Den medmänniska som är gränslös och vrider in och ut på sitt inre för alla och envar som kommer i närheten, den människan mår inte bra. Där måste gränser sättas upp ifall man själv ska överleva.
Men den människa som aldrig har några bekymmer – Du vet ”den tyste, starke, nordiske mannen” , den medmänniskan kanske heller inte mår helt bra.
För vi ska bara veta, Livet Är Orättvist, och det gör ont när det drabbar mig.
Alla behöver vi någon eller några få Vänner att dela med. Nån som vi kan möta å ta en kopp kaffe eller ett glas öl (bara ett….)å ha trevligt, men en medmänniska där vi bara vet att han/hon både Vill och Orkar lyssna den dagen vi behöver så.
Några av oss vandrar ständigt upp och ner i humöret, andra syns det aldrig en humörskiftning på. Vare sig så behöver vi VÄN/VÄNNER.
Inte blir jag så mycket bättre människa för att jag har någon att dela de tuffa bekymren (och glädjeämnena!) med – men jag mår bättre!
Det värker av oro. Inom mig är jag utom mig. Instängd i bröstet sparkar mitt inre mot stängda väggar. Så delar jag min oro med en Vän. Samma bekymmer är konkret onekligen kvar. Men helt plötsligt känns det inte lika tungt. Fast orosmolnet egentligen är lika mörkt så har mycket av oron pyst ut när jag vågade dela med en Vän.
Själva har jag som Medmänniska misslyckats alldeles för mycket att vara den Vännen. Fastän jag så väl kan mekanismerna så misslyckats jag dagligen även i nutid. Tyvärr.
Så mycket roligare när det nån gång har fungerat.
Det syns nämligen när det fungerar.
I ett heligt skrin har jag några godbitar. Här får Du en. Under en period hade jag förmånen att jobba som lärare och var klassföreståndare för en mellanstadieklass. Utvärderingar tycker jag själv oftast illa om, ändå bad jag mina elever skriva vad de tyckte om de olika ämnena vi jobbat med.
I OÄ skrev en elev Jag har inte lärt mig nånting. Annars är det Jättebra.
Häftigast var elva-åringen som bedömde sitt Matte-år såhär Vi har lärt oss gånger , delat med och ha ett bra självförtroende !!!
Då blev jag glad. Eleven hade lyssnat, och tydligen även jag. För denna elva-åring var Trygg.
En trygg elva-åring som tror/vet att han/hon duger har bra mycket Större förutsättningar för Livets hårda skola.
vi har stått med fickan tom vi har dignat under krav vi har drömt om nya världar bortom land och bortom hav vi har bett om hjälp och stöd men där nåd besegrar nöd så förstår vi lite mera pö om pö
Pö om pö får vi alla svar Vem och varför när och hur och var. Allt ska då förklaras i den tid det tar så förstår vi lite mera pö om pö (Tomas Boström)