Jag fick en underbar julklapp.
En instruktionsbok utfärdad 1927 av Kungliga Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.
Med etthundratio sidor instruktioner om hur det mantaliga arbetareboskapet ska bete sig när järnvägsbygget från Mellerud till Arvika av rallare färdigställs 1928-1929.
Ett obegripligt slitgöra..
En ny epok i ”mörka” fattiga Nordmarken när sjöfarten tappar greppet. När de livsviktiga Silen, Stora Le, Foxen och Svärdlång plötsligt inte blir så viktiga längre. Till förfång för många bruk och vattenfallsberoende industrier, men det är en annan historia. 
Och långt innan landsvägar är med vår beteckning farbara. Så kan man läsa i historieböckerna att det i mitten av 1800-talet endast var skabbig kärrväg i ex vis Köla sträckningen Adolfsfors – Koppom.
Inte konstigt alls att Stinsen – nej Stationsinspektören stolt stod i stram givakt i sin fina uniform.
å manskap gick det åt. Det lär för hundra år sen varit hundra personer anställda utifrån Årjäng. Och i Mellerud ofattbara fyrahundra!
Instruktionsboken är omfattande och välformulerad. Hör som exempel……..
ur Signalföreskrifter – den som under tjänstgöring ska begagna signalmedel är skyldig tillse att detta är i brukbart skick, och om så ej är fallet, föranstalta om åtgärd för dess iståndsättande. §6.6 Signalredskap består av Signalgivarens armar, Signalflagga röd, Signalflagga grön, Handsignallykta, Bansignallykta, Slutsignallykta, Slutsignalskärm, Lokomotivsignallykta, Växelsignalskärm, Spårsignalskärm, Knalldosor, Signalpipa, Signalhorn och Vissla.
och Säkerhetsföreskrifter – envar av vilken tågs säkerhet är beroende, ska känna och kunna utföra vad honom genom detta reglemente och genom särskilda instruktioner ålägges. §25 Tåg och banbevakningspersonal ävensom stationspersonal i yttertjänst skall vara försedda med rätt gående fickur ävensom med tjänstetidtabell.
Tragiskt nog så har undertecknad varit Banvakt vid Högelians Station (en beteckning som saknas i Instruktionsboken) i ganska exakt femtio år utan att ha kännedom om denna lärobok.
Vilka statsmakter och myndigheter har vi egentligen ???
Det första decenniet – 1974-1985 – levde familjen med barn och katter inklämda mellan riksväg 172, tjugo meter västerut och DVVJ tio meter österut. Torde vara tjänstefel att här leva utan denna instruktionsbok.
Som när Lasse fem år lyckades pilla ur rattväxeln på min Ford Taunus och bilen rullade baklänges och blev hängande över perrongen. Då måste man ha goda grannar. Jag flög opp till Gropa och Jannes traktor kom strax tuffande och ryckte opp bilen. Utan att förskjuta tågtidtabellen. å utan instruktionsbokens rättesnören.
Eller när vi hörde ett väsen ute på gårdsplan, fick se miljökämpen Eric Svanqvist stövlandes med röda papper i högernäven och Hälsovårdsnämndens ordförande Tage Johansson flåsande efter. Deras viktiga ärende var att de skulle stoppa ”hormoslyr-tåget” som kom sprutandes norrifrån.
Fastän hedervärde Eric fick stopp på tåget så upplever vi efter femti år bestående skada i backen och inte mycket vill växa i vår trädgård.
Det var rejält hierarkiskt och lättförståeligt under dessa tidevarv. Det fanns ärevördiga Centralstationer, rejäla Stationshus, mindres Stationshus samt Banvaktsstugor.
Högelian Station kom som nummer tre i denna hierarki, dock att märka det under en tid fanns hela tre spår på godsområdet. Under den tid som flottning försiggick rullade man på natten ut vagnar på spåret norr om stationen och baxade opp timmerstockar från Silbodalsälven och uppför branta ban-slänten. Och upp på godsvagnarna. Vilket jobb!!!
På DVVJ-banan – De Vackra Vyernas Järnväg – fanns tre identiska stationshus, Växvik i Köla, Högelian samt nu nedbrunna Svärdlång strax norr om Bengtsfors. Högelian Station är exteriört identiskt från byggnadsår1928 förutom att det då fanns två verandor emot söder. Det var heller ingen gräsmatta utan en grusplan utanför.
Så förändras – ”utvecklas livet” eller vad man ska säga. 1932 byggdes en, ska vi säga enorm bro i dalgången mellan Högelian och Ström. Farlig på vintern då det var skarp kurva före bron. Den har tjänat ut och ny modern väg byggdes 1989.
1958 lades Högelian Station ner och kvar blev endast en anhalt dit väntkuren i Grävbacka från nedlagda linjen Beted – Skillingsfors flyttats. Denna uppruttna väntkur revs 1994 i och med att BISON gjorde sitt antåg till bygden. Trehundra lastbilslass med grus och ett års byggande av Köla-Bygg och ingen kunde se att här funnits någon järnväg.
Men visst hade det varit bra med en Instruktionsbok
