Jag är konfunderad, frustrerad och bekymrad.
Jag är bekymrad att destruktiva krafter på sikt ska ta över vår fina och i viss mån unika demokrati. Det finns faktiskt vissa krafter som gläds när oro, osäkerhet och vilsenhet råder. Faktum är att vissa icke-parlamentariska grupperingar jobbar aktivt för att så splittring och bygga rädsla.
För att bana väg för en Stark Ledare. Detta skrämmer mig. Mer än något annat.
Vi borde kunna va överens om att dagens politiska soppa är logiskt omöjlig att lösa.
Miljöpartiet kan inte stödja en Höger-budget å Centern kan inte stödja nåt som Vänsterpartiet har en finger med i. Å Högerblocket kan tycka mycket, men de har ingen egen majoritet.
Vårat Kommunalråd Daniel fick frågan vad han tyckte om det som händer i politiken idag. Jag gillar förstås hans sympatiska svar
Allra bäst tycker jag om dialog. Åtminstone ifall det finns underlag för dialog. Å det finns det oftast. Förvånansvärt oftast. Ingmar gillar verkligen inte mitt kära Miljöparti (ja han är en av ett antal). Jag vill ändå föra en dialog med Ingmar. Det vill jag göra med alla som finns i min ”närhet”. 
Andra verkar inte vilja fortsätta prata med oss. Och OK – valet är förståsss fritt
Jag vill ändå fortsätta att föra dialog med alla. Även de som spyr på mig. Även de som spyr på andra politiker. Även de som spyr på Medmänniskor.
Av en oerhört simpel anledning. JAG TROR PÅ KÄRLEKEN.
Jag sa inte den mesiga Snällheten. Jag sa den konkreta Kärleken som vågar se en Motståndare i ögonen utan att på
något sätt vilja chikanera.
Många DU tycker detta är naivt barnsligt. Återigen – det är fritt att tycka vad som helst i vårt land.
I vårt land är det än så länge fritt att tycka vad som helst. Tack o Lov!!
Du förstår – denna Kärlek försätter berg. Ledsen att jag personligen alltför ofta inte är konsekvent. Jag skulle vilja vara kärleksfull.
Då får man en Thankgivings vecka som ine blir en Kalkonvecka. En vecka med Ingmar, en vecka med Hillevi. En vecka med blandade karameller.
Ingmar har Ni mött – samma dag som jag fika med honom åkte Ingegerd o jag till Stockholm för konsert med Adolf Fredriks Musikklasser å yngsta barnbarnet Hillevi sjöng så vackert så vackert.
Den dagen – med Ingmar å med Hillevi – den var en THANKGIVINGS DAY
