GOD JUL på Er allaihopa, Stora och Små. Vi hoppas Du får en fin Jul. En Vit Jul.
December är snart till ända och vi lägger alla koncentrationer å orimliga förväntningar på Julen. Klappar, Gemenskap, Mat och Ljus. Förhoppningsvis.
Ute i stora världen händer det hela tiden omvälvande saker. Kaos-strejk i Paris, Donald skriver Twitter och BRÅ har belagts med oklarheter. Lill-Donald Boris Jonsson regerar i Brexit-land å Årjäng ska bygga ny simhall. å Greta är störst på Twitter 2019 tillsammans med Game of Thrones, Eurovision o Notre Dame.
Det som förutom Greta uppmärksammar Isbjörnars land däroppe i Nord är väl Nobelpriset. Till och med Litteraturpris gick att dela ut i år. Några stycken. Och fantastiska vetenskapliga landvinningar till gagn för mänskligheten.
Det pris som fascinerade mig 2019 var Ekonomipriset. Ekonomipriset delades av Fattigdomsforskarna Michael Kremer samt äkta paret Esther Duflo och Abhijit Banerjee, bosatta i USA men ursprungligen från Frankrike och Indien.
Just familjen Duflo/Banerjee har intresserat mig alldeles speciellt.
En “vanlig” familj. Helt visst en högrestånds-familj, men en småbarnsfamilj där barnen på fem och sju år ska till dagis och de ska till träning av såväl cello som tennis. Där på dagis eller skolan kan de säga mamma o pappa är Nobelpristagare…….
Å mitt bland middagsdisken å dammsugaren så ligger forskningsrapporterna. Vid matbordet alldeles nyss hade det diskuterats tillämpad matematik, kognition å humaniora.
eller om Lilleman håller på att bli snuvig eller färgen på grannens nya bil. Eller……Vad vet jag?
Jag fascineras oerhört av att en “bortemot” vanlig familj har fått Fattigdomsbekämpning på hjärnan. Så “på hjärnan” att man kärar ner sig i varann, att man forskar, doktorerar och till och med når fram till ett Nobelpris.
Jovisst de är en etablerad högreståndsfamilj. Jovisst de har idag forskningsresurser på ansedda universitet där i USA. Men det är två människor som även har trampat i geggan i Indien och Bangladesh för att okulärt lära sig hur Fattigdomsbekämpning värd namnet ska gå till.
“Jag gjorde alla fel som finns första gången” säger Mr Banerjee. Återigen fascinerande. Esther o Abhijit var inte ute efter fina titlar och vackra ord. De var ute efter konkreta RESULTAT. Till hjälp för fattiga och tillknycklade medmänniskor.
De analyserade sitt arbete och försökte räkna ut vilka fel de gjort. De jämförde med forskningstester inom andra genrer och de testade igen.
Med enorm energi kallar de sig “ekonomins rörmokare” där de själva gräver i dyngan.
Duflo/Banerjee förstod tidigt att ska man i fattigmansland tar sig upp ifrån den djupa dyn så måste man behärska språket. Man måste bara kunna läsa och skriva för att komma någon vart.
Och allra främst – man måste motivera folket “nere i dyn”. Man måste övertyga dem att det finns en idé att lära sig.
Idag har paret hjälpt många tusen medmänniskor upp ur träsket. Människor som fått ett Människovärde – och småbarnsfamiljen fortsätter att brinna för sitt kall.
Och får ett Nobelpris på köket.
Medan dammtussarna växer i hörnen(??)
Vad har ett värde?
Ett Människovärde
