Lennart Bryntesson - Banvakten

Tänker, filurar, orerar, funderar, provocerar, förändras, förundras.

juli 1, 2018

VAR FINNS ALLA HERMNAR NUFÖRTIDEN

Växte upp i en liten släkt. Växte opp i en ovanligt liten släkt med 1900-talsmått.

Jag hade bara en moster, Karin. Moster Karin gifte sig sent å hörde därför lite grand till vår familj. I alla fall på jul å stora högtider.  Å Jag hade en enda kusin sådär tjugo år äldre så hon var en “tant”. Hennes mamma faster Hillevi å pappa Ola bodde på Nygård i Boda, Järnskog. i Lillstugan på Nygård bodde Farbror Herman. Som ungkarl hörde han oxå lite mera till familjen Bryntesson på Östby. Som kuriosa kan nämnas att grannstället till Nygård heter – Nygård (!)

FARBROR HERMAN var speciell. Ju mera jag tänker på min Gode Farbror Herman desto godare blir han. Lite i skymundan en av mitt livs stora förebilder.

Han växte alltså opp på mitt barndomshem Östby tillsammans med storasyster Hillevi och min blivande pappa, storebror Birger. Dessa tre syskon gick sina egna vägar genom livet. Sociala men egensinniga. Farfar dog när Birger o Herman var i tjugoårs-åldern så de var unga när de fick axla ansvaret för ett eget jordbruk.

(bilden ovan är faktiskt från Dagens Nyheter som gjorde ett veckolångt besök på Östby tidigt 1940-tal)

Där nånstans hände nåt omvälvande för Herman som han aldrig berättade om. Han kanske miste sin livs kärlek – vad vet jag? “När jag var tjugo slutade jag gå ut å dansa, utan gick in på kammarn å la mig å läste” var allt han sa.

Han levde så hela sitt liv. Egentligen väldigt enkelt, men förnöjt. Han drev ett jordbruk med sin älskade häst Pingel och några kor. På vintern jobbade han i skogen. Hårda vintrar långt före motorsågens tidevarv. Vintrar som fostrade starka män. Lördag kväll köpte han en påse godis o Expressen.

Hela tiden hade han mycket nära kontakt med pappa Birger. När halvsju-nyheterna ljudit ut på kvällen ringde telefon och Herman förhörde sig om kalvande kor, dränering och betesvallar.          Birger o Herman var lite Jan Ersa å Per Persa. Lika å olika. Ler å långhalm. Beroende av varann. Birger bar hatt å Herman hade keps. Birger var duktig å skriva å Herman var duktig å prata.

Å Herman hade körkort. Han körde ett varv upp och ner på Storgatan i Charlottenberg en gång på 1920-talet. Så han fick körkort. Det var enda gången han körde bil. Men han var mäkta populär bland ungdomarna i bygden på 50- å 60-talet. Han hade ju körkort! Alltså placerade man Herman i passagerarsätet och “övningskörde” när man ville ut och ragga och inte hade eget kort. Där satt han många mil.

Herman hade motorcykel. En gammal knatter. Han var ingen lodis. Han var verkligen ingen lodis, men då kunde han se sån ut. Väl påpälsad med skinnmössa och så en strut framför ansiktet som mildrade den kalla luften. Mäktigt!

När han på 70-talet blev för gammal att köra MC så gav han bort den till en lycklig grannpojk. Och köpte en moped. “Nej jag ska inte ha nån hjälm” sa Herman “jag kör tills polisen stoppar mig. Då ställer jag ner mopeden”. Han blev aldrig stoppad.

Herman kunde vara lite tvär och sur ibland, men vi barn var aldrig rädda för honom. Vi visste ju att han var snällast i världen. Vi visste att han aldrig glömde en födelsedag. Då var han hos sin kompis Valdemar – f.ö. mycket stolt pappa till Solveig Ternström. Valdemar hade bok- o pappershandel i Koppom å Herman köpte en bok som “inte var för hemsk”. Å äldsta syskonbarnet Maj höll han med cyklar från koltåldern ända till första mopeden. Skam till sägandes är det ofta på bilder som lillebror sitter på Majs nya cykel.

Herman å svägerska Ruth, hade hög respekt för varann. Förmodligen för att de bägge var sådana arbetsmänniskor. Åsså gillade Herman mamma Ruths rustika hushållskost. Den var nog bättre än det som syster Hillevi serverade honom dagligen.

Herman ställde ALLTID opp. På sommaren gjorde han först sin egen “slåttana” och sedan kom han alltid till oss som hade större ägor och mera hö. När pappa Birger olyckligt föll i ladugården, spräckte skallbasen och inte blev människa igen så var det Herman som var den konkreta “ängeln”. Utan Herman som hjälp hade mamma Ruth aldrig fixat behålla jordbruket. Och fortsätta måste hon ju, 54 år gammal och obefintligt kapital eller pension. Tänk alla de timmar Herman tjänstade. Klockan sju var han igång fast han bodde en mil bort. Å nåde Dig ifall Du inte var på plats då!

Jag såg aldrig att han fick betalt. Det vet jag ju inte men mycket kan han inte fått. Vi hade aldrig mycket.

Jag saknar den goda tiden ibland nu i egoismens tidevarv. Ett annat exempel är gamle Nyste-Johan som köpte mjölk av oss. Mamma tyckte lite synd om ensamme gamle Johan så en dag skickade hon med en påse ägg. Dagen efter kom Johan med en tårta som han bakat av äggen han fick.

Herman levde i en dragig liten stuga utan bekvämligheter. Vedkamin var det mest moderna. Utedass förstås och vaska sig i köket eller nere vid bäcken. Herman kom aldrig långt ifrån sin fädernesbygd och borde vara “insnöad”.

Herman är en av de fräschare människor jag minns. Aktuell, påläst om samhällsläge och intresserad av idrott. Rapp i käften och ibland lite tvär så var han makalös att befästa min kristna tro. Herman gick aldrig i kyrkan annat än på begravning. Men när han i tonåren ifrågasatt vad jag trodde på så fick jag en häftig hemläxa. Han var påläst, det var inte jag.

Jag känner att jag nästan gett en för sur bild av Farbror Herman. Herman var väldigt snäll, man man hade respekt för honom den gång han sa till på skarpen.

Herman gick alltså aldrig i kyrkan. Ändå är han en av mina stora förebilder som kristen. Att bilda sig en välgrundad åsikt och stå för den även om det blåser motvind. Att göra rätt för sig. Att inte följa med strömmen som en död fisk. Att alltid ställa opp ifall det behövs. Att vara NÖJD med det man har. Det är nog och mer än nog!!

Eller hur – det finns alldeles för lite Herman kvar i vårt moderna samhälle………

Det sista han gjorde för mig/oss i Högelian var en äkta gammaldags skygåhl. Den finns inte kvar efter fyrtio år, men det Goda Minnet finns kvar.

 

Dela det här:

  • Klicka för att dela på Twitter (Öppnas i ett nytt fönster)
  • Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)

Relaterade

Article by lennart / Värderingar Leave a Comment

Vem o Varför?

bison lennartLennart Bryntesson, långtborti skogen i Högelian utanför Årjäng.

Tillbringat mitt liv med att fundera varför o hur.

Nu delar jag mina funderingar med Dig i ett hopkok filosofiska funderingar och företagstänk.

Senaste kommentarerna

Vad jag skriver om

  • BISON (82)
  • bisonbloggen (74)
  • Företagande (17)
  • Hemmaplan (106)
  • politik (69)
  • Uncategorized (72)
  • Utflykter (3)
  • Utmaning till dig (80)
  • Vänner (19)
  • Värderingar (142)

Banvakten – i historien

  • april 2021 (1)
  • mars 2021 (5)
  • februari 2021 (4)
  • januari 2021 (4)
  • december 2020 (3)
  • november 2020 (4)
  • oktober 2020 (5)
  • september 2020 (5)
  • augusti 2020 (4)
  • juli 2020 (5)
  • juni 2020 (4)
  • maj 2020 (4)
  • april 2020 (6)
  • mars 2020 (6)
  • februari 2020 (8)
  • januari 2020 (9)
  • december 2019 (8)
  • november 2019 (4)
  • oktober 2019 (4)
  • september 2019 (4)
  • augusti 2019 (3)
  • juli 2019 (4)
  • juni 2019 (5)
  • maj 2019 (4)
  • april 2019 (5)
  • mars 2019 (3)
  • februari 2019 (4)
  • januari 2019 (4)
  • december 2018 (5)
  • november 2018 (4)
  • oktober 2018 (3)
  • september 2018 (4)
  • augusti 2018 (4)
  • juli 2018 (5)
  • juni 2018 (4)
  • maj 2018 (4)
  • april 2018 (5)
  • mars 2018 (4)
  • februari 2018 (4)
  • januari 2018 (5)
  • december 2017 (4)
  • november 2017 (4)
  • oktober 2017 (2)
  • september 2017 (4)
  • augusti 2017 (4)
  • juli 2017 (5)
  • juni 2017 (4)
  • maj 2017 (5)
  • april 2017 (4)
  • mars 2017 (4)
  • februari 2017 (4)
  • januari 2017 (5)
  • december 2016 (4)
  • november 2016 (4)
  • oktober 2016 (5)
  • september 2016 (4)
  • augusti 2016 (5)
  • juli 2016 (4)
  • juni 2016 (4)
  • maj 2016 (5)
  • april 2016 (4)
  • mars 2016 (4)
  • februari 2016 (5)
  • januari 2016 (4)
  • december 2015 (4)
  • november 2015 (5)
  • oktober 2015 (4)
  • september 2015 (4)
  • augusti 2015 (5)
  • juli 2015 (4)
  • juni 2015 (5)
  • maj 2015 (4)
  • april 2015 (4)
  • mars 2015 (5)
  • februari 2015 (3)
  • januari 2015 (5)
  • december 2014 (4)
  • november 2014 (4)
  • oktober 2014 (4)
  • september 2014 (4)
  • augusti 2014 (4)
  • juli 2014 (4)
  • juni 2014 (5)
  • maj 2014 (4)
  • april 2014 (4)
  • mars 2014 (5)
  • februari 2014 (3)
  • januari 2014 (5)
  • december 2013 (5)
  • november 2013 (3)
  • oktober 2013 (5)
  • september 2013 (5)
  • augusti 2013 (4)
  • juli 2013 (4)
  • juni 2013 (5)
  • maj 2013 (4)
  • april 2013 (6)
  • mars 2013 (4)
  • februari 2013 (4)
  • januari 2013 (4)
  • december 2012 (5)
  • november 2012 (4)
  • oktober 2012 (5)
  • september 2012 (4)
  • augusti 2012 (4)
  • juli 2012 (5)
  • juni 2012 (4)
  • maj 2012 (4)
  • april 2012 (5)
  • mars 2012 (4)
  • februari 2012 (4)
  • januari 2012 (4)
  • december 2011 (5)
  • november 2011 (4)
  • oktober 2011 (5)
  • september 2011 (4)
  • augusti 2011 (4)
  • juli 2011 (5)
  • juni 2011 (4)
  • maj 2011 (5)
  • april 2011 (4)
  • mars 2011 (4)
  • februari 2011 (4)
  • januari 2011 (20)
  • december 2010 (4)
  • november 2010 (5)
  • oktober 2010 (4)
  • september 2010 (4)
  • augusti 2010 (3)
  • juli 2010 (1)
  • juni 2010 (2)
  • april 2010 (2)
  • februari 2010 (2)
  • januari 2010 (1)
  • december 2009 (1)
  • november 2009 (1)
  • oktober 2009 (1)
  • september 2009 (1)
  • augusti 2009 (1)
  • juli 2009 (1)
  • juni 2009 (1)
  • maj 2009 (1)
  • april 2009 (1)
  • mars 2009 (1)
  • februari 2009 (1)
  • januari 2009 (1)

Copyright © 2021 · Education Pro on Genesis Framework · WordPress · Log in