Vöhögen e nåck dä enda sm påminner åm åppväxta.
Dä e rätt se trivvle å baske litt i vöhögen. Te bäne mä di grove aspene sm bävern tûge ner för en, te kape å te klyve. Dä e mûhl trivvle när en kan ta kaffepauser hô mange ganger en vill unner dagen å nôr en schläpper gå ut ifall dä rägner äller åm sola steker för hett.
Så va rä itte för i vahla. På dän Gamle Goe Tia. På dän tia när en vax åpp på ett u-mekanisera jordbruk mä griser, koer, höner å en gôrstark, snäll å lat ardennerhäst.
Förståss va rä vö-teresslaging på Östby ûg. Hälst före antimmene mä plöjing, harving, såing å valtring. Se klart pappa va ansvarig för vön ûg. Men jä trur itte han like dä arbete se varst. Ofta när morfar å mormor bodde hos ôss va dä morfar sm stog på skjulbacken. När han itte klöv vö se spike han stecker. På kväl sa morfar tile ”Lennart nu ska vi gå å lägge ôss, fise å ha roligt”. Vi låg alltså i samme rom iblann. Han like itte när jä höll på mä tûcka töling sm te å ligge å läse. Men di va snälle Morfar Nyback-Nirs å mormor Anna-Stina. Dä jä hûger mäst tå mormor e att ho alri geck. Te å mä inne på köksgôlve se sprang hos. Ho liksm rulle. Dä såg roligt ut.
Vi hade förstås elektrisk vö-kape, men den va itte å leke mä. E lang rem frå motorn te kapa. Sjôlve kapa va e stor trisse sm kûnne skäre åcken krôppsdel sm helst. Tong å löfte va ho ùg se en hade stener sm motvekt. Tänk att dä geck bra!
Alle mäst se hûger en slåttana. Jä hüger itte varst möe ane tå sömmarn än slåttana. Räfsing, bûtting å häsching. Å hököring när dä va åpphôllsvär.
Grannene tvars över vägen – söstrene Robarth såg en itte varst möe te. Trur itte att di förtog sa. Fast feck di segge’t schôl se. Helga brukte att prate åm att ho redde i möe – ho ”skötte seppratorn å allt!”. Åsse ne ve vägen, ve Noliden bodde Karl å Elsa. Karl körde en Messerschmitt – dä va mäktigt. Tänk te knô in bägge två i dän trehjulingen. Elsa va hemmafru å Karl jobbe på Värken – i Arvika alltså. Se di künne sette i bersån å drecke kaffe på sômmarn da männas vi slet på jahla. Jä bûtte. Jä bûtte jämt hele sômmarn. Skulle väre rart å vete hô mange häscher en ha bûtte i sen åppväxt.
Dûm klasskamrater jä hade sm itte va tå bonne-släkt di va mest hele tia ve sjön älle på fotbôllsplan. Kraftigt, kraftig urättvist töckte jä.
Se alltså – särskilt idylliskt va rä ju itte. Men en hadde’t kraftigt bra. Vådligt taxam för dä ställe jag feck växe åpp på. Å vådligt imponera på gamle dager över hôss mamma å pappa mä se små medel klare å överleve.
Aldrig å tänke att en skulle gå svûlten ifrå borde. Möjligen itte fästmat män hushôllskôst laga frå bôtten. Vi produserer allt uttåm kaffe schôhl brukte pappa segge. jä ha bôtte min krôpp mä möe poteter å fläsk sm sûggehl. Kröse-sylt å fhlôt attvö. Å mjôlk. Å hembaka kake förståss.
Först langt ätterôt ha en lärt sa litt å åppskatte live på bonngårn der Holger kom å slakte sugga, den sugga jä vûrt tåkasta när jä försökte å ride på a. Ho va ju se gomodig där ho låg å tulle sa i gôra. Inna jä kåm på ryggen! Kröttra sm hade personlige namn alleihopa. Ramona va bäst å mjôlke. Å hönsa sm hade en egen gang åppte vägga in på hönshuse.
Möa goe minne.
Fast da – da vill jä ju helst iväg å spele fotbôll . Hammarsvall å Köla AIK va heligt. Älle länger frampå live, iväg å frie.
Mä cykel kom en på sin högd te Barberar-Sven i Skönnre. Åsse en gang om åre se tog mamma å jä Postbussen te Koppom å Rälsbussen te sta’n för jä skulle te ögon-dûktor Woorema. Å tänk – da brukte mamma ta ma mä te Nordells kånditori!! Annars var rä Lûnns mischonshus å mischonskörka i Adolfsfors sm va dä vanligeste å besöke. På litte langtradige gudstjänster älle på rolige juniormöte älle söndagsskole.
Dä e att fint å hûge på tûcke männas vöhögen sjonker unna heruttom huse.
Må jä skulle kansche gå in å ta ma en kaffekopp. Jä ha lu itte läst tur tininga än.
